Förkylningstid är reflektionstid
Jag har varit halvkrasslig i någon vecka. Absolut arbetsför, ingen feber eller så, men varit lite rosslig i luftrören, haft en hel del dov huvudvärk, någon migrändag och hela tiden variga ögon. Därför har jag tagit det lugnt, varit inomhus och fnulat på. Valde bort att sjunga med Kör för alla på Skansen i söndags, för jag ville inte stå och bli kall. Det är såna här gånger jag går omkring och tänker. Eller bäddar ner mig i soffan och tänker. Tänder ett ljus eller två. De här dagarna har jag tänkt en del på mina erfarenheter av mentorskap som jag jobbat med i 20 år och som jag (tillsammans med andra) skrivit en bok om. Jag bestämde mig för att ha en flik på hemsidan med namnet Mentorskap. Men vad skulle jag skriva? Jag erbjuder ju inte längre att arrangera och eller leda mentorprogram. Bestämde mig för att blogga om några erfarenheter. I figur Ganska omgående kom några huvudteman till mig. På gestalt-språk kallas det vad som kommer i figur. Med det avses vad som sticker...