Bente Kaj H

Först och främst vill jag berätta att det kommer att vara tystare om mitt skrivprojekt en tid framöver, just som jag börjat lyfta på förlåten. Om förlåten skrev jag tex om i förra bloggen . Jag behöver ytterligare arbetsro och det har att göra med följande. Skickade manus för bedömning För att få en utomståendes kvalificerade bedömning anlitade jag en manuscoach via Författarcentrum Öst. Jag skickade manusets 50 första sidor till coachen, som är litteraturvetare, journalist och författare. Jag hade en rad önskemål och min huvudfråga var om det jag skrivit har allmänt läsvärde. Manuscoachen skrev kommentarer Hon skrev sina kommentarer direkt i manuset. Ett utsnitt av manuscoachens kommentarer.  På min huvudfråga om läsvärde var hon alltså tydlig, ja, det har ett allmänt läsvärde. Naturligtvis hade hon synpunkter på både uppläggning och detaljer. Vad gäller uppläggningen så rekommenderade hon mig att underlätta för läsaren att ta till sig storyn. Detaljerna handlade om att jag antingen b

Inte vet jag varför man fascineras mer av vissa människor än av andra. Förstår förstås att det är ett samspel, det har med den personens kvaliteter att göra och den genklang det ger i mig med de kvaliteter jag besitter. För att inte tala om sammanhangets betydelse. Men nu ska jag inte snurra in mig i sånt. I alla fall så blev jag bara mer och mer fascinerad av den här hanen som jag drack öl med i förra bloggen . Jag bjöd upp till ett löst formulerat intervjuprojekt utan att tänka på några konsekvenser. Han ställde upp utan konsekvenstänk han också. Där har vi nog en likhet, hanen och jag. Vi kastar oss aningslöst in i något som väcker vår nyfikenhet utan att tänka oss så noga för. I mitt fall bad jag få intervjua honom om hans liv med diktafonen påslagen. Min tanke har hela tiden varit att det ska publiceras på något sätt. Vi började med intervjuandet den 7 september i fjol. Vi har suttit hemma hos mig - i pandemitider har det varit enda alternativet. Ganska snart blev det en rutin. In

Min själ, har jag inte uppfunnit en rätt som inte alls skäms för sig. Laxbröd.  Funkar som middag, lunch- eller picnic. Enkel och snabb att göra, förutsatt att man satt degen flera timmar i förväg. Går bra att frysa också. Ingredienser 1 l vetemjöl, är lite osäker på mängden, kan vara +/- 1/2 paket jäst 1 1/2 tsk salt 1/2 l kallt vatten 1 dl  crème  fraîche 2 dl riven västerbottensost 1 - 1 1/2 finhackad röd lök 100 g inkokt lax - jag tog rester från en annan anrättning. rökt paprikapulver 1/2 kruka färsk dill 1 citron färskmald svartpeppar Tillbehör Hemmagjord majo Körsbärstomater Tillagning Sätt degen flera timmar i förväg: blanda vatten, jäst och mjöl till en ganska fast deg och låt den jäsa i 4-6 timmar. Sätt ungen på 225 grader.  Häll degen på mjölat bakbord och bråka lite med den så att degklumpen blir mjölig runt om. Vik degen till ett paket som du delar i två halvor. Varje del knådar du lätt och kavlar ut den till en platta som passar till dina bakplåtar. Jag använder bakpapper

    -     Vill du veta en hemlis? OK, men berätta den inte för nån.   Jag har lärt känna en person som fångat mitt intresse. En hane. Betydligt yngre än jag själv.   Jag har umgåtts med honom i flera år. Ofta har vi tagit en öl på lokala krogen tills ägaren påpekat att det är dags för sista beställningen. Lite senare harklande. Till sist beklagande att dom stängde för 20 minuter sen.   Jag har oftast druckit en stor stark Norrlands, för att påminna mig om mitt ursprung och hålla den norrländska fanan högt, så här i den ocentralare delen av civilisationen. Han har företrädesvis druckit Sierra Nevada Pale Ale, american brew.  Vi har bubblat om våra liv. Mest hans.  Så brukar det vara när jag umgås med män. Tror det har att göra med att jag är en bättre lyssnare. Kanske är jag mera nyfiken också.   Nu är det inget fel på hans nyfikenhet. Det är den som fascinerat mig. Den har lett honom till situationer som jag tappat hakan inför, väckt min förundran och förfäran. Det är inget fel på ha