Bente Kaj H

En längre tid har jag tänkt att jag ska skriva en framtidsfullmakt. Det är för att säkra att det finns någon som kan och får ta över mitt beslut över liv den dagen jag själv inte kan fatta beslut för mitt eget bästa. Eller kort sagt, en som tar över då jag gått in i dimman.   Jag har haft span på föreläsningar om framtidsfullmakt som ges av Blomsterfonden. De blir snabbt fullbokade och jag har inte alltid kunnat komma de tider som erbjudits. En gång gick jag på en, vad jag trodde var kombinerad föreläsning om testamente och framtidsfullmakt, men det visade sig bara gälla testamente. Först blev jag besviken, men sen visade det sig vara en jättebra föreläsning som jag hade nytta av. Jag insåg att jag ska skriva testamente som säger att det mina barn ärver är enskild egendom. Nåväl.   Jag har förberett mig genom att göra ett utkast till framtidfullmakt på egen hand. Den 5e april var det äntligen dags för en föreläsning i ämnet. Den var precis så matnyttig som jag hoppades. Lärde mig bl a

Jag går oregelbundet på vattengympa på Vasalundshallen. Där är vi ett tjugotal gråhåriga damer och ett fåtal dito herrar som gympar med entusiastiska ledare. Jag älskar min vattengympa och kroppen mår mycket bra av den. Det händer att jag får återkoppling från någon ledare på mitt gympande. De säger att jag jobbar bra, att jag är duktig. Idag hände det igen. Dessutom var det min favvo-fröken som kom fram till mig efteråt och sa att jag var duktig och jobbade bra.  – Tack. Ja, jag gör så gott jag kan och det gör vi väl alla.  – Ja, sa hon, ni är två tre stycken som jobbar hårdare än alla andra och du är bäst. Jag ser nog. Du måste ha väldigt bra kondition.  – Tack tack, det är inte riktigt så jag ser mig själv, men det var inspirerande att höra, sa jag. Jag förundras över min reaktion. Glädjen uteblev. Den tiden är förbi då jag sökte den typen av bekräftelser, typ du är bäst, du är fantastisk. Nu när jag inte ens behöver höra att jag jobbar kommer bekräftelserna. Jag jobbar ju inte för