Bente Kaj H

  God jul   Tro det eller ej, den här bilden representerar faktiskt flera aspekter av mina intressen på sistone.  Bilden är tagen på relativt nyöppnade Paradox Museum i centrala Stockholm. På fatet ligger Signe och Hedda, två av mina sex, snart sju barnbarn. Dom är precis lika förtjusande som dom ser ut på bilden. För det mesta.  Paradox Museum är skapat av Jan och Per Broman, grundarna av  Fotografiska Museet, som dom sålt. Herrarna kan nåt om digital marknadsföring. Hela museet är gjort för att underlätta fotografering så att besökarna gärna skickar vidare. Det är alltså inte en tillfällighet att museets namn syns i bilden. Det här intresserar mej. Jag grunnar på hur jag ska kunna lansera min kommande bok så att vänner, anhöriga och andra vill sprida vidare. Viralt liksom. Det är lättare sagt än gjort och jag behöver tänka helt annorlunda än tidigare, ja jag har ju ett förflutet inom den analoga informationsbranschen. Om det lär jag återkomma.  Den som följer min framfart vet att jag

Med min läroplan i multimedia  satte mej omgående med första punkten. 1 Skriva filmmanus på korrekt sätt, utifrån ett filmtänkande. På kursen i Nossebro skrev vi manus i Celtx och blev också rekommenderade att använda det, för man kan prova gratis. Jag laddade ner programmet och övade på några avsnitt ur romanen jag just skrivit. Jag gjorde förmodligen något dumt, för jag laddade ner hela manuset 315 manussidor, ca 100 000 ord, att ha att jobba med. Det hängde sej och krånglade och inget funkade. Förstod att jag nog laddat ner för mycket så jag tog bort nästan allt. Då tyckte programmet att jag hade förbrukat mitt prov både i omfång och tid och att jag skulle börja betala en prenumerationsavgift per månad. Och jag ville absolut inte prenumerera.  Här börjar jag få en ny kompetens, nämligen att googla efter olika programvaror och deras kostnader. Landade i att Fade In nog skulle kunna vara nåt. De var generösare med antal prov och prövotid, jag behövde inte vara online för att skriva

Mitt lärprojekt går framåt.  Jag behärskar att skriva filmmanus i ett program avsett för ändamålet och jag behärskar grunderna i ljud och videoredigering.  Hittils har lärdomarna inte kostat mej ett enda öre.  Men så var det den obehagliga frågan. "Vad ska jag ha de här kunskaperna till?" Eller rättare "Hur ska jag kunna lansera min bok så den når många utan att jag slipper vara handelsresande i egna texter, föreläsa och mingla och så det inte kostar skjortan? När jag googlade på   Digital boklansering   började det hända grejer.  Jag minns inte riktigt hur det kom sej, men plötsligt dök dom upp, de två bokstäverna Q och R som står för Quick Respons. En hel kunskapsocean vällde över mej.  Med ens fick jag ett svar, med QR jag kan använda mitt nya kunnande och experimentera med att nå olika målgrupper och kicka det hit och dit.  QR bäddar in vad som helst av information - dokument, bild, ljud, video - bara den är digital. Eller omvänt, du kan ha dokument, bild, ljud och/e

Kursveckan på Seniorkollo film  i Nossebro var suveränt bra och jag kan verkligen mycket mer om filmproduktion än tidigare. Jag lärde mej att jag vill kunna göra allt, men med enklare medel i blygsammare skala. Vad jag skulle ha kunskaperna till visste jag inte, men hade väl mina aningar. Man är ju intuitiv och känner på sig utan att veta. Första dan på kursveckan fick vi gruppuppgifter att göra en kortfilm som skulle ha biopremiär fem dagar senare, på avresedagen.  Jisses vad vi lärde oss.   Grupparbetena varvades med föreläsningar anpassade till var vi var i skapandeprocessen, workshops och filmvisning. Under en workshop i filmsminkning gjorde vi en s kadad hand på oss själva. Så här blev min.  När jag kom hem var jag hög av stimulans och gjorde omgående en läroplan att jobba med under de väntans tider som uppstår då man lämnat manus till förlag innan man får besked. Det tar flera månader och passade mej perfekt, för här ska läras multimedia. Min läroplan i multimedia 1. Skriva film

Det var länge sen jag skrev om mitt skrivande, som jag hållit på med i drygt två år. Det handlar om en person som fascinerat mej och som jobbat på diverse kända arbetsplatser som fått mej att häpna. En biografisk roman, skulle man kunna kalla det. En sann berättelse. Då skrev jag utan att veta hur det skulle sluta och inte anade jag att det slutade som det gjorde. Nu är det dags för en annan sorts berättelse.  S edan början av november   ligger manuset hos en drös förlag och gonar sej bland tusentals andra manus. Chansen att det blir antaget är löjligt liten. Jag vill verkligen samarbeta med ett förlag, men är inställd på att bli refuserad av alla. Redan vid starten av projektet var min avsikt att det skulle publiceras och det gäller än. Återstår att ge ut i egen regi ifall manuset inte passerar nålsögat hos något förlag.  Jag tänker inte berätta mer om själva manuset just nu. Däremot tänker jag berätta  om arbetet med att få en bok utgiven och läst av många. Det är nämligen inte så lä