Mentorskap och den oviktiga viktiga arrangörsrollen

 Så oviktig 

Under årens lopp blir det alltmer tydligt att jag som arrangör och anordnare av mentorprogram eller seminarieledare i programmet är så oviktig. Det är inom mentorskapet det viktiga händer, det är där lärandet sker och den individuella växten. 

Så viktig 
Det är en paradox, eftersom det inte blir några mentorskap utan en arrangör av mentorprogram. (Då undantar jag den ännu relativt ovanliga företeelsen att enskilda personer själv skaffar en mentor). Men vidgar man blicken lite, så uppdagas andra vyer och då är arrangörsrollen mycket viktig. 

Arrangörsrollen är som en förälder 
Med en metafor skulle man kunna beskriva arrangör och processledare som föräldrar till mentorskapsparen, som med fortsatt metaforspråk är deras barn. Som kärleksfulla föräldrar håller de ett vakande öga på sina barn. Artar de sig väl kan de luta sig tillbaka och vara nöjda, ja rent av stolta utan att göra något mer än att bekräfta och kanske fråga vad de tycker är värdefullt. 

Arrangörsrollen är, när den är som bäst, att vara möjliggörare och inspiratör. Uppgiften är att skapa goda förutsättningar för framgångsrikt mentorskap och ibland att sprida värden i organisationen. 

Alla arrangörer gör inte så eller har inte det handlingsutrymmet. Påfallande många brister i förmågan att skapa goda förutsättningar och att finnas till hands om utifall att. Att släppa iväg två personer som inte känner varandra men som tilldelats adept- respektive mentorroll till varandra är som att slänga ett inte simkunnigt barn på djupt vatten. Det kan gå bra, men gör det långt ifrån alltid. Det finns organisationer som gör så och som dessutom slår sig för bröstet över sitt omfattande arbete med mentorskap. 

Många organisationer vill ha fungerande mentorskap, men kan eller vill inte tillsätta resurser för att arrangera och administrera det hela. Det kan vara en kostnadsfråga men handlar oftare om annat, t ex att arrangörsrollen inte passar in i befintlig organisationsstruktur. Då brukar de befintliga organisatoriska grenarna inte vilja ta i denna tvärsfungerande främling med tång. Detta trots att de vet att mentorskap är både uppskattat, väl fungerande och till gagn för både individ och organisation. 

Föräldern behöver accepteras i familjen 

Därmed har jag beskrivit att arrangörsrollen är mycket viktig sett ur det organisatoriska perspektivet. Den ska placeras med inflytande i organisationen och backas upp av högsta tänkbara ledning. Om den arrangerande parten då agerar mogna föräldrar och ger mentorskapsparen goda förutsättningar… 

Now we are talking.