Bente Kaj H

Astrid Lindgren har sagt att fängslande dramaturgi kan liknas vid en gädda. En käft som berör, skrämmer eller fängslar, en kropp som håller ihop och avslutas med en stjärtsnärt som binder ihop, förvånar eller förundrar.   Mitt skrivprojekt har i och för sig en käft som heter duga, men kroppen är väldigt lång, som en ål, och snärten på slutet är än så länge höljd i dunklet av den vass gäddan gömmer sig i. Jag väntar på någon som fiskar upp den, drar fram den i ljuset och agerar, om inte som kock så i alla fall kökschef. kock. Gäddan behöver säkert både rensas och styckas i lagom bitar för att lagas till en smakrik anrättning som kan uppskattas av många och därtill paketeras och visas upp där böcker visas. Och finns det ingen fiskare/kökschef i sikte så får jag väl göra det själv. Men allra helst vill jag samarbeta med dom som kan förläggande långt bättre än vad jag kan. Det har varit tyst från min blogg ett bra tag. Det har haft sina skäl. Skrivandet fick anledning till paus och vis