Mentorskap
Som senior organisationskonsult har jag tid att reflektera över vad jag erfarit i arbetslivet. Just nu tuggar jag på temat mentorskap.
På 90-talet sadlade jag om från grafisk formgivning och utställningsproduktion till ledarutveckling. Jag tog mina första steg in i utvecklarbranschen genom ett anordna mentorprogram. Sedan dess har många program, adepter och mentorer och anordnare av mentorprogram passerat revy. Jag skrev en handbok om mentorskap tillsammans med Yvonne Landström för gymnasieelever i mentorskap. Yvonne jobbade i ett kommunalt projekt för stöttning av gymnasietjejer. Den fick ett ungdomligt tilltal med förklarande och ibland roliga illustrationer och seriestrippar och ett rakt och enkelt språk. Den sålde slut och har därför omarbetats ett antal gånger tillsammans med min kollega Gro Laupsa Holm. Nu är den mer omfångsrik för en breddad målgrupp och med liknande tilltal, som visade sig passa även mogna ledare. Den är nu tydligare i beskrivningen av mentorskapets process från förberedelser till avslut utifrån både adeptens och mentorns perspektiv och hur anordnare av mentorprogram kan understödja detta.
Bilder på mentorskapsböckerna kommer
Olika berättelser passerar revy i mitt minne. Både hur tokigt det kan bli och hur värdefullt det kan vara. Några företeelser pockar på särskild uppmärksamhet. De handlar om hur enkelt det egentligen skulle kunna vara att skaffa en mentor, hur viktig själva matchningen är och hur krångligt och kontraproduktivt det kan göras med hjälp av mentorbanker och, inte minst, hur oviktig jag själv faktiskt är som processledare eller anordnare av program. Det är i mentorskapet det viktiga händer. I samtalen om vad som är aktuellt här och nu, om lyssnandet och frågorna, om den välmenande återkopplingen över tid. Konsten är att få mentorskap att hända.
På 90-talet sadlade jag om från grafisk formgivning och utställningsproduktion till ledarutveckling. Jag tog mina första steg in i utvecklarbranschen genom ett anordna mentorprogram. Sedan dess har många program, adepter och mentorer och anordnare av mentorprogram passerat revy. Jag skrev en handbok om mentorskap tillsammans med Yvonne Landström för gymnasieelever i mentorskap. Yvonne jobbade i ett kommunalt projekt för stöttning av gymnasietjejer. Den fick ett ungdomligt tilltal med förklarande och ibland roliga illustrationer och seriestrippar och ett rakt och enkelt språk. Den sålde slut och har därför omarbetats ett antal gånger tillsammans med min kollega Gro Laupsa Holm. Nu är den mer omfångsrik för en breddad målgrupp och med liknande tilltal, som visade sig passa även mogna ledare. Den är nu tydligare i beskrivningen av mentorskapets process från förberedelser till avslut utifrån både adeptens och mentorns perspektiv och hur anordnare av mentorprogram kan understödja detta.
Bilder på mentorskapsböckerna kommer
Olika berättelser passerar revy i mitt minne. Både hur tokigt det kan bli och hur värdefullt det kan vara. Några företeelser pockar på särskild uppmärksamhet. De handlar om hur enkelt det egentligen skulle kunna vara att skaffa en mentor, hur viktig själva matchningen är och hur krångligt och kontraproduktivt det kan göras med hjälp av mentorbanker och, inte minst, hur oviktig jag själv faktiskt är som processledare eller anordnare av program. Det är i mentorskapet det viktiga händer. I samtalen om vad som är aktuellt här och nu, om lyssnandet och frågorna, om den välmenande återkopplingen över tid. Konsten är att få mentorskap att hända.
Jag tänker reflektera över detta i några bloggar. Men först behöver jag teckna en bakgrund och definiera några begrepp, så att vi pratar om samma sak.
Kommentarer
Skicka en kommentar