2023 är året då jag siktade mot stjärnorna och landade med en duns Mitt 2023 Vid årsskiftet -22 och -23 hade jag lämnat manus på min debutroman till olika etablerade förlag och höften värkte bara mer och mer sedan två år tillbaka. Författaren i mej verkade på två parallella spår - utgivning av etablerat förlag och egenutgivning. Höftägaren i mej lämnade in den, höften, på vattenträning i sjuklig omfattning, till Solna nya simhall. Där finns en underbar träningsbassäng med 34-gradigt vatten. I övrigt negligerade jag höften. Spåret "etablerat förlag" innebar att stå på en ödslig perrong och vecka efter vecka inse att det inte kommer några tåg. Till saken hör att väntan inte är min bästa gren. Spåret "egenutgivning" innebar att förbereda mej, så att det bara var att trycka på produktionsknappen, om utifall att. Till exempel att välja tryckeri (utomlands) och distributör för pappersböckerna (Stardist, Stjärndistribution), upphandla uppläsare av ljudboken (Frans Liljenr
På begäran berättar jag om min pågående erfarenhet av vården av min onda höft. Bakgrunden är att jag haft ont i min högra höft i snart tre år. Om den har jag pratat med min husläkare - träning, viktminskning och medicinering. Inte förrän jag är ordentligt medtagen av besvären är det dags att operera, fick jag veta. Jag gör alla rätt sedan en längre tid, framför allt tränar jag, närmast fanatiskt, i Solna nya simhall som har en särskild gruppträningsbassäng med 34-gradigt vatten. Jag äter smärtstillande, etorikoxib (antiinflammatorisk långtidsverkande) och paracetamol, typ Alvedon i stegrande mängd. Viktminskningen, min svagaste länk, har jag beslutsamt tagit itu med och gått ner sisådär 5 kilo på ganska kort tid. "Är det inte dags att röntga, snart, för att se hur det ser ut?", undrade jag nu i vår. Det gör vi först när du är mogen för operation, svarade hon. Värken var länge rätt konstant, men nu i vår blev den värre och värre. Vilovärk 24-7, strålande värk både nedåt oc
Kommentarer
Skicka en kommentar