Med ett introvert småleende går jag omkring i tillvaron och tänker på en av de mest engagerande barnutflykterna på länge. Upptakten kom fredag 12/9 och jag skulle ta hand om tvillingarna Signe och Hedda fredag-lördag-söndag medan deras föräldrar skulle åka till Grövelsjön på tu man hand i nyköpt bil. Bilen pajade på resan och de fick ett ofrivilligt stopp i Falun. Jag hämtade flickorna från förskolan och vi cyklade tillsammans hem och fikade. Under fikat kom denna bild i ett whatsup-meddelande från Tuva och Leo, alltså föräldrarna. Tuva är min dotter. De hade gjort ett oplanerat besök till en av kyrkogårdarna i Falun där min mamma ligger. Det här är familjegraven där min mamma är begravd i Falun. Jag visade gravstenen för tjejerna och de ville veta vilka alla namnen var. De fascinerades av att Tuvas mormor och min mormor hade samma namn, Ruth, och att min mormor dog när Tuvas mormor (min mamma) bara var tre månader gammal. Signe uttryckte sorgse...
Hej Till dej som inte vet att jag sedan åtminstone 70-talet har för vana att skriva en årskrönika, vill jag säga: Läs bara om du har lust. Jag är lite mångordig. Men ta till dej min önskan om God jul & Gott nytt år. 2024 var ett skitår i flera avseenden . Men förstås inte bara. Vid ingången av 2024 gick jag in i väggen. Det var troligen en försenad reaktion på vad jag utsatte mej för året innan. Då drogs jag med svåra höftsmärtor sedan länge och hade jobbat halvt ihjäl mej med att få min skönlitterära debutbok Gul jonne klar. Boken levererades till mej dagen innan jag lade upp mej på operationsbordet för att få en ny höftledsprotes i slutet av juni - 23. Symtomen liknade sjuklig förändring i hjärnan (läs alzheimer), varför jag tvingade till mej en minnesutredning. Med full pott på testresultaten (!) kunde min fina husläkare inte remittera mej vidare. Hon tror helt enkelt inte att jag har alzheimer, utan menar att mina symtom är stres...
2023 är året då jag siktade mot stjärnorna och landade med en duns Mitt 2023 Vid årsskiftet -22 och -23 hade jag lämnat manus på min debutroman till olika etablerade förlag och höften värkte bara mer och mer sedan två år tillbaka. Författaren i mej verkade på två parallella spår - utgivning av etablerat förlag och egenutgivning. Höftägaren i mej lämnade in den, höften, på vattenträning i sjuklig omfattning, till Solna nya simhall. Där finns en underbar träningsbassäng med 34-gradigt vatten. I övrigt negligerade jag höften. Spåret "etablerat förlag" innebar att stå på en ödslig perrong och vecka efter vecka inse att det inte kommer några tåg. Till saken hör att väntan inte är min bästa gren. Spåret "egenutgivning" innebar att förbereda mej, så att det bara var att trycka på produktionsknappen, om utifall att. Till exempel att välja tryckeri (utomlands) och distributör för pappersböckerna (Stardist, Stjärndistribution), upphandla uppläsare av ljudboken (Frans Liljenr...
Kommentarer
Skicka en kommentar