En produkt av sin samtid

 För någon dag sedan skrev jag en bente-blogg En skepsis tung att bära om vad jag tycker om blivande USA-presidenten Donald Trump. Jag står fortfarande för det jag skrev, och det tar emot att inse att lögner, letande efter syndabockar (främlingar), insinuationer, protektionism, kvinnoförakt, misstro mot klimathotet etc ska vara framgångsrikt. Det är emot allt jag står för.

Men jag har också och alltmer börjat tänka på honom, om inte som ett offer, så i alla fall  en produkt av sin samtid.

Han är den hårdhudade manschauvinist han är. Men utan medias och allas vårt medskapande hade en sån som han inte kommit dit han kommit. Han har gjort karriär från fastighetsmagnat till mediamogul till president. Att det ens är möjligt säger något om vår tid. 

Vi attraheras av att kunna förfasa oss över hans grodor. Det är som en drog som vi bara vill ha mer av. Trump har varit skicklig i att nyttja detta. Länge. 

Han om någon vet att negativ uppmärksamhet är också uppmärksamhet. Jag känner mig skyldig då jag tänker på hur äcklad och förfasad jag varit och hur jag älskat att förfasas.

Vi får mer av det vi intresserar oss för. Det är en teori inom det värdeskapande förhållningssättet. Vi har i sanning fått mer av hans grodor, ju mer vi intresserat oss för dem.

Förvirrat tänker jag på hur dessa mediala fenomen misstämmer med den demokratiska idén. Ska det vara så här så vet jag inte om jag är demokrat längre, utan att ha några alternativ. Det är något om att en sån som han fått ett medialt spelrum som är odemokratiskt. Det borde inte få vara så. 

Det konstitutionella systemet i USA anses vara ett av världens mest robusta. Men vägen dit lämnar mycket övrigt att önska. Inom vissa ramar tycks det inte finnas några spelregler alls.