En skepsis tung att bära

Jag följer analysen av valresultatet med febrig iver. Slås av några fenomen.

Det faktum att Trump lät så mänsklig och försonlig i sitt segertal förleder mig in i en avvaktande trygghet. Pu, han var inte så gräslig trots allt!. 

Men vänta nu. Kan det vara så att alternativet att tro på vad karln sagt och vad det kan ställa till med är för outhärdligt att bära? Och att jag, för att få lite frid i sinnet väljer att se hans förbindliga sida?

Bakom den försonliga fasaden han visade igår finns följande och mycket mycket mer.

Han tycker att fler stater kan skaffa kärnvapen för att skydda sig själva. Han vill förhindra invandring från länder i krig, typ Syrien. Han tror inte på klimathotet och tänker utvinna mer av kol och olja och kliva ut ur träffade klimatavtal. Han står för vit manlig makt med uppviglande av hat mot oliktänkande. Lite våld skadar inte heller. Han utser syndabockar till fiender. Han vill begränsa kvinnors rätt till abort. Han har visat prov på grovt kränkande kvinnosyn. Han vill skuldbelägga ett redan skuldtyngt USA med skattelättnader och gigantiska investeringar. Han är en lätt förorättad man som ger igen mångfalt. Han har en ledarstil utvecklad inom affärsvärlden där man bygger allianser och avskedar dem som inte passar in, som tänker annorlunda. Så byggde han sitt kampanjteam. Han är den hittills mest oerfarne presidenten när det kommer till politisk erfarenhet och kompetens. Han är, sedan länge en mästare i att få media att gå hans ärenden och sprida hans grodor. Ändå är han hatiskt kritisk mot media som har oförskämdheten att granska hans uttalanden. Han har till och med byggt sitt företagsimperium på att stärka det Trumpska varumärket snarare än att göra goda justa affärer. Han spelar i en helt egen moralisk liga där andra ska straffas för lögner och han själv kan både sprida dem vitt och brett och rättsligt gå fri. Insinuationerna, lögnerna, hatet, syndabockarna är hans bundsförvanter och med det är han vald till president att leda USA i fyra år. 

Många politiker runt om i världen förhåller sig avvaktande. Vi får se hur det blir i verkligheten, säger de.

Mja. Jag tror jag behåller min oro och skepsis även om den är tung att bära. 

Det finns dock ett hopp. Den ledarstil han utöver brukar inte vinna. De är kortsiktigt framgångsrika, men är inte hållbara i långa loppet. Fast det kan ju ta tid, förstås.