Mitt hjärta blöder

 För en stund sedan fick jag en inbjudan på FaceBook. Tack Gunnel. Den skakade om mig. 

Jag blev inbjuden att skänka 10 kr den 10 dec för att stödja LoveNepals verksamhet.

- Va, vad är det för nåt? Vart går pengarna egentligen?

Med visst misstroende satte jag mig att läsa. 

- Jodå, LoveNepal har ett 90-konto och lyder under Svensk insamlingskontroll. Gott så. Fortsatte jag att läsa. Alltmer storögt och förfärat. 

Först och främst hade jag inte en aning om existensen av Badifolket, en folkgrupp i Nepal, delar Indien och Kina och än mindre deras status i samhället och historiska bakgrund. LoveNepal motverkar sexhandel och sexslaveri på olika sätt. De behöver pengar.

För hemskt för att kunna vara sant

Det finns ett reaktionsfenomen som säkert har ett namn och som jag i brist på bättre kallar för - För hemskt för att kunna vara sant. Ett exempel på ett sådant fenomen är de rykten och nyheter som då och då kom under andra världskriget. Det utgjordes av berättelser som fick små notiser i tidningarna om systematisk utrotning av judar, romer, homosexuella mfl i industriellt effektiva utrotningsläger. Det var nyheter bortanför det fattbara, helt enkelt för absurt gräsligt för att kunna vara sant och måste därför vara ett utslag av sensationsjournalistik. Efteråt, när det ohyggliga uppdagades: - Vi visste ingenting. Det är det fenomenet jag pratar om nu.

Det LoveNepal förmedlar får mig att vilja aktivera detta reaktionsfenomen. Det här är verkligen bortom det fattbara, både hur folkgruppen behandlas och hur flickor och kvinnor nyttjas. Jag vill mest bara gråta. Mitt hjärta blöder. 

Det minsta jag konstruktivt kan göra är att ge en slant till LoveNepal som kan göra skillnad. Jag behöver inte vänta till 10 december och jag kan faktiskt ge mer än futtiga 10 kr. Alltmedan mitt hjärta fortsätter att blöda och gråten hänger tung över sinnet.

Läs mer

Artikel i Världen idag om en kvinna som räddats från sexslaveriet.

Hemsida om arbetet som LoveNepal gör och om Badifolket.

Wikipedia om Badifolket.

Out of ashes är en annan hjälporganisation med liknande syfte. De har inte ett 90-konto, vad jag kan se.

Finns också kritik mot den mediala bevakningen av LoveNepals verksamhet som går ut på att media har underlåtit att gräva fram att grundarna är en familj Alfvén som har kristna motiv och tillhörighet i en fristående gren av Pingstkyrkan.

För hemskt att ta in > Jag visste ingenting

Efter att jag själv läst på lite, så börjar jag tycka att jag själv är pinsam. Det var faktiskt ganska stora rubriker i pressen i våras om Badifolket och sexslaveri i Indien. Jag minns att det kom många nyheter om sextrakasserier och våldtäkter i Indien och jag slog dövörat till. Nyheterna drunknade i min egen ovilja att ta in det ohyggliga. Därmed är jag ett levande gott bevis på att - För hemskt att ta in > Jag visste ingenting.

Jag själv är humanist. Då och då tänker jag på hur det skulle vara om Humanisterna skulle vara lite mer praktiska i sin människogärning. Lite mer av att räcka ut en hjälpande hand, så som så många religiösa grupperingar och personer faktiskt gör. Inte bara kritisera religiös fundamentalism på ett teoretiskt och mentalt plan. 

Fast det kanske de gör. Men om det vet jag ingenting.