Sekulär humanism
Sedan tidiga tonåren har jag känt tillhörighet med den sekulära humanismen. Jag gick ur scouterna för deras koppling till kristendomen. Trots svåra gräl i familjen och föräldrarnas motsträviga medgivande lyckades jag få gå ur svenska kyrkan i förtid, dvs före 18 års ålder. Jag tror jag var 17 då och då hade jag kämpat för saken i ett år eller så. Som organisationskonsult och framför allt under den mastersutbildning jag gick i början av 2000-talet har jag läst mer och förstått att jag är humanist, eller snarare sekulär humanist. När jag flyttade till Stockholm 2014 gick jag med i Humanisterna, på prov. Det provet pågår än. I februari i år deltog jag i en workshop för medlemmar och igår var jag på ännu en utbildningsdag. Ja noterar aningen av motstridiga känslor inför vad jag möter – både känsla av tillhörighet och tveksamheter till hur snacket går. Vi studerade humanisternas idéprogram igår och förra gången hade ett annat fokus, minns inte riktigt vilket. Båda seminariedagarna mynnade u