Talang, passion och självdisciplin
Mitt jävla liv-projektet går med snigelfart framåt genom att faktiskt stå alldeles stilla just nu. Det kan ske genom att inta en viss hållning, nämligen att se motgångar och stopp som temporära och en förutsättning för och ett led i vägen mot framgång. Jag har nämligen fått sju standardrefuseringar på första bokens manus som jag skickade i mitten av december. Jag väntar i och för sig ytterligare två svar, men räknar med att de också är refuseringar. Nu är det så att min pojkvän Jante har lämnat mig. Kanske temporärt, jag hoppas att han flyttat för gott. Det gör att jag inte automatiskt tror att manuset är totalt värdelöst eller att jag är värdelös och hur kunde jag ens tro att jag skulle ha nåt att komma med i den rådande konkurrensen? För så säger nämligen den talföre Jante jag känner. Nej då. Jag tror att mitt manus har kvaliteter att jobba vidare med för att slutligen komma igenom något förlags nyckelhål. Med visshet kommer det att publiceras på ett eller annat sätt, för möjlighet