Berättelsen om en berättelse del 9. Det är mycket nu.


Så kom då äntligen den stunden, då jag satte ner foten kring både titel och förlag. Efter nära tre års arbete kan det sammanfattas så här enkelt:

Gul jonne
Biografisk roman 
e-bok, ljudbok och mjukband
Om Henrik Wismar Törnqwist
© Bente Kaj Henriksson, manus & illustrationer 
Frans Liljenroth, uppläsare & ljudjingel 
Perspektiv förlag, Solna 2023

Nu kör jag producerandets racerbil så det ryker, med en tajt tidplan i känslomässig bergochdalbana. För jag tänker mej att Gul jonne passar fint att ha med sig i hängmattan i sommar. 


Beslutsfest

Men först skulle BESLUTET firas och uppmuntras av oss närmast sörjande. Tidigare i vår köpte jag löjrom och byxfiléad abborre av en tentamensvärdskollega med fiskevatten i Obbola i Västerbotten.

Henrik lagade en festmåltid av det. Förrätt - toast med löjrom och/eller skakenröra. Varmrätt - stekt abborre, portobello, mild krämig palsernacksås och kokt potatis. Till det genomgående champagne. Jag fixade annorlunda äppelpaj med glass, amaretto och kaffe. I all enkelhet. Skål.

Olika sidor av myntet
En annan sida av myntet är ekonomin, den är inte så uppmuntrande. Det här blir bra mycket dyrare än vad jag diffust tänkt mej, trots att jag gör så mycket själv. Det ser svårt ut att få tillbaka pengarna på två år, men backar gör jag inte. Man kommer inte långt om man inte satsar och riskerar något. Och även mediokra böcker eller till och med dåliga böcker har getts ut med framgång. Det värsta som kan hända är att boken möts med monumentalt ointresse. Men jag riskerar inte att bli hemlös, bara fattigare. Och flera lärdomar rikare.

Förutom författare och illustratör, har jag gått och blivit förläggare, redaktör, ekonomidirektör, projektledare och chef för marknadsavdelningen. Så som det är för oss egenföretagare. Vi är allt i ett och då kan det bli lite mycket ibland, som till exempel nu.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

2023 Bentes årskrönika

Bild
2023 är året då jag siktade mot stjärnorna och landade med en duns Mitt 2023 Vid årsskiftet -22 och -23 hade jag lämnat manus på min debutroman till olika etablerade förlag och höften värkte bara mer och mer sedan två år tillbaka. Författaren i mej verkade på två parallella spår - utgivning av etablerat förlag och egenutgivning. Höftägaren i mej lämnade in den, höften, på vattenträning i sjuklig omfattning, till Solna nya simhall. Där finns en underbar träningsbassäng med 34-gradigt vatten. I övrigt negligerade jag höften. Spåret "etablerat förlag" innebar att stå på en ödslig perrong och vecka efter vecka inse att det inte kommer några tåg. Till  saken hör att väntan inte är min bästa gren. Spåret "egenutgivning" innebar att förbereda mej, så att det bara var att trycka på produktionsknappen, om utifall att. Till exempel att välja tryckeri (utomlands) och distributör för pappersböckerna (Stardist, Stjärndistribution), upphandla uppläsare av ljudboken (Frans Liljenr
Läs mer

Reservdelsmänniska 1

Bild
På begäran berättar jag om min pågående erfarenhet av vården av min onda höft.  Bakgrunden är att jag haft ont i min högra höft i snart tre år. Om den har jag pratat med min husläkare - träning, viktminskning och medicinering. Inte förrän jag är ordentligt medtagen av besvären är det dags att operera, fick jag veta. Jag gör alla rätt sedan en längre tid, framför allt tränar jag, närmast fanatiskt, i Solna nya simhall som har en särskild gruppträningsbassäng med 34-gradigt vatten.  Jag äter smärtstillande, etorikoxib (antiinflammatorisk långtidsverkande) och paracetamol, typ Alvedon i stegrande mängd.   Viktminskningen, min svagaste länk, har jag beslutsamt tagit itu med och gått ner sisådär 5 kilo på ganska kort tid. "Är det inte dags att röntga, snart, för att se hur det ser ut?", undrade jag nu i vår. Det gör vi först när du är mogen för operation, svarade hon. Värken var länge rätt konstant, men nu i vår blev den värre och värre. Vilovärk 24-7, strålande värk både nedåt oc
Läs mer