Berättelsen om en berättelse, del 5. Piktografiskt modelejon.

På årets första dag gav jag mej i kast med AI-genererade bilder. (AI = artificiell intelligens.) Varför? Det håller på att bli en ganska lång historia. I korhet handlar det om att jag vill publicera den bok jag skrivit på i över två år, att jag nu väntar på gensvar från förlag och att jag ger ut i egen regi ifall jag får nobben. I vilket fall ska boken lanseras, för jag har inte skrivit den för byrålådan, och om det ska ske i egen regi så är det jag som ska dra lasset. 

Före jul blev jag road av tanken att skicka smakprov till riktade målgrupper och smakproven skulle vara utformade som ett påstående med inbjudan att fantisera vidare och via en QR-kod få smakprovet = svaret på frågan och därifrån lotsas vidare till info om var man får tag på hela boken. Jag kallar de här smakproven för QR-kort, som alltså är en flerstegsraket i sig. Låter det krångligt? Det här är bara början!

Jag lägger ofta patiens i mobilen och ibland passerar en enerverande reklam för en finsk whisky. En fasan glider på en curlingsten från vänster till höger i bild och när den försvinner ur bild böjer den sej ner för att hänga kvar och när den just försvunnit visas whiskyflaskan mitt i bild. Jag blev fascinerad över hur 10 sekunders reklamfilm kunde både fängsla och roa. Då slog det mej att jag skulle kunna göra nåt liknande med boken. Jag skulle göra porträtt av min huvudperson i olika skeden av livet och så skulle man från vänster till höger se hur han snurrar fram och till slut ramlar omkull och när han försvinner ur bild till höger skulle själva boken dyka upp i mitten. Tada. En vinjettidé är född.

Den här vinjetten skulle kunna vara gemensam för alla QR-korten. Hänger du inte med? Gör inget, det gör jag knappt själv. Det skulle i alla fall vara så roligt och fyndigt att några skulle komma att sprida den vidare. Viralt liksom.

Jag gjorde skisser på ca 15 sekunders film, tänkte mej en ljudlogga med rytm som svarade mot huvudpersonens fyra livsskeden (snurrar). Men hur skulle jag göra bilderna till film i praktiken? Stop-motion lärde jag mej lite om på filmveckan i Nossebro. Är det inte dags att lära om AI-genererade bilder? Jodå, jag samlade på mej information, kom fram till att jag skulle prova Open AI Dall-E 2 som nyligen lanserats och just nu provas världen över. Så enkelt, så prisvärt, så attraktivt. Tänkte jag.

Så kom jul och nyår som jag feberyrat och hostat mej igenom. På årets första dag, igår, tog jag mej an uppgiften att förstå om AI-genererad bild är något för min vinjett. 

Registrerade mej och satte igång. Lärde mej initialt att en AI-genererad bild kan skapas på två sätt, 1) från beskrivande text eller 2) från egen bild som laddas upp för att bearbetas och den bilden ska då vara kvadratisk. Rafsade i all hast ner en bild på min huvudperson som kock, att träna på. 

Sen höll jag på att bli tokig. Mina verbala beskrivningar gav bilder som var åt helvete fel eller så godkändes inte min uppladdade bild för den ansågs inte tillhöra deras innehållspolicy. Hur en snubbe iklädd kockmundering och kockmössa kan uppfattas som hat, hot eller sexuella trakasserier, det begriper jag inte.


Efter några timmar skickade jag den här bilden till min vän, alltså huvudpersonen i boken. 

Min gode vän, som gärna hjälper med eltekniska och mekaniska ting, var villrådig, det här är inte precis hans kunskapers hemmaarena, men han tipsade. "Finns det inte nån film på Youtube om det här?" Det hade jag inte tänkt på, men nu kollade jag och jodå, det fanns massor. Det intressanta är att dom var daterade bland de sista dagarna i december år 2022, alltså bara några få dagar gamla. Jag påpekade det för vännen som då fällde ett hedrande omdöme om mej, "Ett piktografiskt modelejon." Det är jag mycket stolt över.

Vad jag kom fram till? Att verbala beskrivningar inte funkar alls och att AI-genereringen av min skiss inte heller funkar. Se själv. 

Det här är min originalskiss. Jag ville få den mer som serietecknad och dessutom sedd framifrån, från ena och andra sidan och bakifrån. Här är de AI-genereringar jag fick att välja på. 





Påminner dom inte om Apjesus, den världsberömt misslyckade restaureringen av en Jesusbild i staden Borja, Spanien?

Sammanfattningsvis - K A T A S T R O F. Mina förväntningar kraschlandade. Jag har redan börjat tänka i andra banor. Teckna, det får jag göra själv, för jag har i princip nollbudget för projektet. Har hittat andra intressanta program med AI-stuk. Inte för att AI är ett måste, men dom borde kunna underlätta mina planer på boklansering betydligt. 

Nu när året är nytt passar jag på att drömma lite. Tänk om jag får ynnesten att samarbeta med ett förlag och att vi tillsammans får boken och dess teman att lyfta utöver en medioker försäljningsnivå på olika plattformar. Tänk om många fascineras av min huvudpersons levnadsöde, arbetsplatserna och tidsandan det senaste halvseklet. 
T Ä N K   O M. 

. . . 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Berättelsen om en berättelse, del 8 Klarnad sikt, nu kör jag.

Berättelsen om en berättelse del 9. Det är mycket nu.

2023 Bentes årskrönika