Bente Kaj H

De tysta minuterna duggar tätt dessa dagar. I söndags samlades flera tiotusentals människor på Sergels Torg för att manifestera kärlek och sammanhållning som ett "vapen" mot terrorism.  I måndags, alltså igår, påkallades en nationell tyst minut i hela Sverige. Jag befann mig tillsammans med min brukare i ett rum på en plats norrut och vi hade vår egen tysta minut tillsammans. Utanför stannade en röd buss vid sin hållplats och också den stod blick stilla och overksam i en minut. Kändes lite fint att vi var synkade med den. Modern och barnen i nedanstående berättelse om barns sorgebearbetning är mina nära och kära, alltså dotter och barnbarn. Tvillingarna mötte för första gången begreppet och företeelsen tyst minut i praktiskt utförande. Tyst minut Modern pratar med sina tvillingar på 5,5 år om valda delar av terroristattacken. De höll tillsammans en tyst minut för offren. Det var barnens första tysta minut. Så talade de en stund om när och varför man håller en tyst minut. Barn...

Så här dagen efter terrorattentatet känns det mesta av normalitet fel att göra. Eller rätt. Livet behöver få gå vidare och det är viktigt att leva normalt, säger förståsigpåarna. Jag har suttit och bråkat med bilder och länkningar samtidigt som nyheterna mal på om attentatet. Det är för bedrövligt.  Nu tänkte jag föreviga en liten goding som muntrar upp mig. För någon vecka sedan gjorde jag ett test anordnat av Gapminder. Jag hittade möjligheten att testa mig via Twitter, som jag följer ytterst  sporadiskt. Till min förvåning hade jag alla rätt. Igår, strax före attentatet, fick jag ettårigt certifikat i Global fact.  - Lite stolt är jag allt, mitt i bedrövelsen.

Jag sitter som fastnaglad vid TVn som rullar ut samma information om och om igen. Sverige har, förmodligen, drabbats av en terrorattack då en lastbil kidnappades och kördes med hög hastighet på Drottninggatan. Den mejade ner, skadade och dödade flera personer.  Jag skulle varit hos vänner nära Slussen men det har jag sakta men säkert förstått att det helt enkelt inte går för sig. Stockholm city har stängt, all kollektivtrafik står stilla och folk ombeds hålla sig borta från centrum. En talesperson, som jag inte minns vare sig organisationstillhörighet eller namnet på, säger att det vi kan göra just nu är att reflektera över det som skett och vilket samhälle vi vill värna om. Jag har redan börjat förundras över mina reaktioner. Eller brist på reaktioner. Ganska omgående såg jag på någon av mina nyhetsappar att en lastbil kört in på Drottninggatan och kört på folk. Min reaktion var en axelryckning, en galning har kört fel. Oj då. Som om det var en moppe som råkat köra fel.  Så h...

Irene Jansson bläddrar bland pressklipp om det uppmärksammade projektet  Kvinnliga innovatörer i Sverige . Igår träffade jag Irene Jansson, entreprenör och författare till böcker om entreprenörskap och ekonomi. Vi har stött på varandra via FaceBook-gruppen Egenutgivarna. Runt millennieskiftet drev hon projekt för att stimulera kvinnliga innovatörer i Sverige.  Jag bad att få prata med henne för att lära mer om den kvinnorörelse jag själv var med i då, för sisådär 30 år sedan. Samtalet ingår i min plan att samla och förmedla berättelser från kvinnorörelsens fotfolk och eldsjälar, ämbetsmän och politiker etc. Att vara del av en folkrörelse - om kvinnorörelsens fotfolk runt millennieskiftet  är projektets arbetsnamn. Det är i grunden ett reflekterande projekt. Jag tänker mig lägga en mosaik av berättelser för att få  en övergripande förståelse och  där varje intervju blir till en färgrik skärva. Jag vill förstå den rörelse jag var del i, drivkrafterna och vad det l...

Det har hänt mig några få gånger i livet att jag känt mig fullkomligt fel. Igår kväll inträffade en av dessa gånger. När jag efter jobbet cyklade från pendeln ringde det i fickan och i ett slag ändrades kvällsplanerna. Jag var hungrig som en varg och visste att kylskåpet var ganska tomt. Tog ett snabbt beslut att kolla den där restaurangen på hörnet, American sports (?) till höger om R Asia. Det var ganska fullsatt men servitrisen hittade ett pyttelitet bord längst bort längst in. Jag beställde en hamburgare av enklare sort utan pommes och därtill en stor stark. Började se mig om. Där satt män. Män i varierande ålder alltifrån övre tonåren till män i min egen ålder. Män i sällskap med andra män. Ett fåtal män med kvinnligt sällskap. Vi var som mest 4 kvinnliga gäster medan männens antal var bortemot 30-40. Kvinnorna var genomgående 20-30 år yngre än jag. Från taket hängde TV-skärmar som visade sportsmän i grupp, ishockey, fotboll och bandy. Närbilder på målvakter i rymddräktslikande ut...

Häromdagen landade 2000 nytryckta böcker på två pallar utanför min husentré. 695 kg sade den litauiske chauffören. Det kändes som minst det dubbla. Mågämnet gjorde sig ett ärende förbi och hjälpte mig baxa merparten bokkartonger ner i källaren, där jag egentligen inte har plats. Nu vidtar några följdprojekt. Dels ska bokens nya existens marknadsföras. Dels ska jag göra något åt mina bilder och dagböcker som står och tar plats i källaren. Svaret är digitalisering, men det känns som ett mödosamt stort projekt just nu. Behöver göra delprojekt. Bilder från tiden före jag själv föddes må komma först in i datorn och därefter ges eller slängas bort. Det innebär några kartonger mindre. Sen får jag ta det eftersom. Principen får bli att mitt källarförråd är ämnat först och främst åt mitt nutida liv, därefter åt det som varit. Parallellt laddar jag för mina intervjuer. Först ut blir intervjuer inom temat Att vara del i en rörelse - om Kvinnorörelsens fotfolk runt millennieskiftet. Jag har skaffa...

Klockan 9 prick levererades två pallar böcker om totalt 695 kg efter diverse missförstånd via mobil.  Killen som kom talade lettiska och dålig engelska. Jag hade ställt mobilen på ljudlöst dagen innan och hörde inte alla hans försök att nå mig. Till sist upptäckte jag min miss och vi fick förvirrad kontakt. Jag förstod det som att han redan levererat böckerna men hittade dem ingenstans ute vid entrén och på gatan. Han sade - Yes, they are delivered. I am on the highway 20 km away. I come soon. Efteråt har jag gissat att han nog menade att böckerna levererats till hamnen och nu var han på väg till mig med böckerna. Mitt i tumultet dök svärsonen oväntat upp och hjälpte till att baxa böcker till källaren och in högt upp i ett förråd. Det innebar att jag på 2,5 timme nödtorftigt hann packa upp och in böckerna och röja emballage och pallar efter mig och sopa golvet så att det såg ut som om ingenting hänt. Men jag har problem. Böckerna och mina egna prylar får inte plats i mina lägenhets...