Hör utan att förstå, vill senare ha mer

Jag sitter som fastnaglad vid TVn som rullar ut samma information om och om igen. Sverige har, förmodligen, drabbats av en terrorattack då en lastbil kidnappades och kördes med hög hastighet på Drottninggatan. Den mejade ner, skadade och dödade flera personer.  Jag skulle varit hos vänner nära Slussen men det har jag sakta men säkert förstått att det helt enkelt inte går för sig. Stockholm city har stängt, all kollektivtrafik står stilla och folk ombeds hålla sig borta från centrum.

En talesperson, som jag inte minns vare sig organisationstillhörighet eller namnet på, säger att det vi kan göra just nu är att reflektera över det som skett och vilket samhälle vi vill värna om.

Jag har redan börjat förundras över mina reaktioner. Eller brist på reaktioner. Ganska omgående såg jag på någon av mina nyhetsappar att en lastbil kört in på Drottninggatan och kört på folk. Min reaktion var en axelryckning, en galning har kört fel. Oj då. Som om det var en moppe som råkat köra fel. 

Så här några timmar senare ter sig min reaktionen märklig. Redan då borde jag förstått att en lastbil som mejar ner folk inte är att leka med, att ett samhälle inte kan acceptera sådant med mindre än att poliser stänger av och jobbar med att begränsa följdattentat och skydda sin befolkning. Men jag förstod inte det. Jag hörde, men förstod inte. Tänkte att tumultet kunde vara över på en halvtimme trekvart och att jag nog skulle kunna ge mig av mot centrum, kollektivt eller på cykel. Nu inser jag att Sverige gått in i katastrofläge, fredagsmyset har frusit inne och jag börjar undra om jag över huvud taget kan gå på teaterföreställning på söndag.

Den här anmärkningsvärt tröga reaktionen från min sida påminner om händelserna i Oslo då Anders Behring Breivik var i farten. Jag tog in informationen men förstod den inte. 

Efter ett tag, när nyhetsflödet pumpar på, händer något annat med mig och andra med. Jag har behov av att förstå det som skett genom att höra berättelser. Gärna med fasa och vidrigheter. Det är som ett sug efter smaskigheter, och jag förfasar mig över "nyheter" om skottlosning i Fridhemsplan och Globen, nåt händer på Mall of Scandinvia. Märker att "nyheterna" sprids som präriebrand på FaceBook. 

Vad jag hittills förstått är dessa "nyheter" obekräftade och troligen falska. De är omedvetet förmedlade eller medvetet skapade rykten. Det tragiska med dessa är att de tar plats i det ansträngda nyhetsflödet. Jag förstår suget efter värstingberättelser, vi vill förfasa oss. Men nu behöver åtminstone jag hålla huvudet kallt. 

Allt som sprids är inte sant just nu. Det räcker och blir över med vidrigheter i det som är bekräftade nyheter.