Bentes julkrönika 2022

 

God jul 

Tro det eller ej, den här bilden representerar faktiskt flera aspekter av mina intressen på sistone. 

Bilden är tagen på relativt nyöppnade Paradox Museum i centrala Stockholm. På fatet ligger Signe och Hedda, två av mina sex, snart sju barnbarn. Dom är precis lika förtjusande som dom ser ut på bilden. För det mesta. 

Paradox Museum är skapat av Jan och Per Broman, grundarna av Fotografiska Museet, som dom sålt. Herrarna kan nåt om digital marknadsföring. Hela museet är gjort för att underlätta fotografering så att besökarna gärna skickar vidare. Det är alltså inte en tillfällighet att museets namn syns i bilden.

Det här intresserar mej. Jag grunnar på hur jag ska kunna lansera min kommande bok så att vänner, anhöriga och andra vill sprida vidare. Viralt liksom. Det är lättare sagt än gjort och jag behöver tänka helt annorlunda än tidigare, ja jag har ju ett förflutet inom den analoga informationsbranschen. Om det lär jag återkomma. 

Den som följer min framfart vet att jag numera är amatörförfattare och de senaste åren skrivit på en biografisk roman, och det är inte jag som är huvudpersonen. Lite hastigt och lustigt påbörjade jag projektet i augusti för drygt två år sedan. Efter att manuset gjort en förlagsvända, mött tre lektörer (proffs) och tre testläsare (lekmän) och vuxit på sej till 315 A4-sidor manus eller lite drygt hundra tusen ord, ligger det, manuset alltså, sedan början av november och gonar sej bland tusentals andra manus hos sjutton förlag inriktade på digital utgivning. Ett fåtal debutanter blir utgivna. Chansen att bli utgiven är löjligt liten. Belöningen hittills är att jag lärt mej om branscher jag inte hade en susning om, kommit att reflektera över särbegåvningar och andra egenheter i familj, inte minst min egen, och arbetsliv och att jag fått en god vän i bokens huvudperson.

Det finns en pod med namnet Det gränsar till galenskap. Den handlar om skrivande. Jag börjar sälla mig till den skaran som undrar hur vettigt är det att ägna två och ett halvt år åt att högst troligt bli refuserad och ändå gilla läget. Jag förväntar mej alltså att bli refuserad och planerar utgivning i eget förlag ifall min förväntan infrias. Då ska fanskapet lanseras av ingen mindre än mej själv. Därav mitt intresse för digital, och viral, marknadsföring. 

Ibland har jag tänkt att berättelsen om min huvudperson är filmisk. Jag skulle bra gärna vilja veta mer om filmproduktion. En tv-serie om min huvudperson vore inte fel, tänkte jag. Nu i höst dök det i FaceBookflödet upp information om en veckokurs i filmproduktion för seniorer. Så passligt. Seniorkollo film (klicka ifall du är intresserad) i Nossebro. Det ligger några mil sydost om Vänerns sydspets, ungefär in the middle of nowhere. Jag högg på en gång. Här ska användas manushavandeskapets väntan till att veta mer om filmproduktion. Grossessen är på tre - fyra månader att få besked, För den som undrar, nästa höst planeras 9 kursveckor för seniorer för det var så lyckat, nämligen veckorna 40 till och med 48.

Arrangörerna har drivit filmkollo för juniorer i åldrara 10-18 år sedan 2010 och i somras passerade den femtusende junioren deras kollo. Nu i höst provade dom för första gången att genomföra filmkollo för seniorer. Vi som sökte trodde att dom menade seniorer = pensionärer. Men dom verkade mena seniorer = åldrarna ovan juniorerna, alltså 19 och uppåt.

Jag är rätt nyligen hemkommen från en sådan kursvecka i Nossebro, och nu vet jag oändligt mycket mer om filmproduktion än tidigare. Och jag är på djupet stimulerad att lära mig mer, fast i den lilla skalan, t ex vad jag kan göra med mobilkamera och enkla medel. 

Efter hemskomsten från Nossebro har jag satt mej på skolbänken med Google och Youtube som lärare och följer en egen läroplan som framför allt handlar om filmmanus, ljud- och videoredigering och digital boklansering.

Fnatt, skulle man kunna kalla mitt tillstånd av lärandets lycka. Fnatt har jag också fått av att Solna nya simhall öppnade i september. Där finns en separat bassäng för gruppträning, med rikt utbud av gruppträningstider i trettiogradigt vatten. På sistone har jag tränat där dagligen, men inser att det är nog lite väl maniskt och har dragit ner det till bara fyra gånger i veckan. Jag svarar bra på vattenträningen och är bättre i artroshöften än för ett år sedan. Men artrosen sprider sig.

Jag drygar ut pensionen med samma lönejobb som tidigare, fast i något mindre omfattning: tentamensvakt på SU (Stockholms universitet) och KTH (Tekniska högskolan) och personlig assistent till en brukare i Upplands Väsby. Väldigt trevliga jobb.

Mina barns familjer

Tuva-familjen tuffar på, men Tuva har haft det besvärligt en tid som gjort henne sjukskriven länge. Bl a är delar av hennes rygg stelopererad. Om någon månad ska hon återgå till jobbet som fysioterapeut på Habiliteringscenter, Brommaplan och Leo är trogen personlig assistent till samma brukare som han jobbat för länge. Tvillingarna som ligger på fatet i bilden ovan, är 11 år och går i femman, stora damer liksom.

Max-familjen tar stora utvecklingskliv. Dom inledde året med att flytta till Bergsjön i Göteborg och flyttar till ett radhus i Utby i februari. Bara några dagar senare ska Uno, 2 år, få en lillebror. 

Jag hälsade på dem i november och passade på att läsa saga för Uno.

Max jobbar på företaget Levande teknik som skapar upplevelser och lärande med hjälp av teknik och Mimmi är pedagog på Universeum i Göteborg. Uno har börjat prata så smått och verkar redan dela föräldrarnas intresse för teknik och naturvetenskap med att ett utpräglat intresse för, typ. br-bil och la-bil. 

Ola-familjen bor i Böj en bit utanför Karlstad. Där är det liv i luckan med fyra barn, varav tre veckovandrar till sin andra förälder, Tyra och Vera till Cissi och Ludvig till sin pappa. Tyra är snart 11 och hästtjej, Vera fyller 8 i januari och är glad i sång och dans. Ludvig är 12 och utpräglat motorintresserad.

Vid granen är Estrid 2,5 år, en hoppestudsig bestämd dam. 

Till familjen hör också hunden Eragorn som är partner in crime till Estrid (enligt Ola), två kaniner och katten Bagheera som sover bort de flesta av dygnets timmar. Han vill ut ibland men vänder i luften när man väl slänger ut honom. Marijana jobbar både som skolsköterska och som barnsjuksköterska på barnakuten. Ola jobbar på Tieto där han varit i en herrans massa år och han gör sånt där datoriskt inom 5G som jag inte riktigt begriper.

- - - 

Så här lever jag ett gott pensionärsliv. Det är fantastiskt att kunna vara den skapande personen jag vill vara utan att ha tunga ekonomiska bekymmer. 

Ha nu en fröjdefull jul 

& ett fint gott nytt år!

Önskar Bente Kaj Henriksson

070 6757237

Nybodagatan 3, lgh 1304, 17142 Solna

bente.henriksson@gmail.se eller bente.henriksson@perspektiv.se

www.perspektiv.se