SMS-et






5 september, forsts

I förra bloggen beskrev jag det två timmar långa telefonsamtalet från handläggaren Mats Bergström från Polismyndigheten, fram till dess att vi båda ömsesidigt tackade för hjälpen efter att ha stoppat ett pågående brott, och sade hej då och la på.

Direkt därpå SMSade jag till Tuva (dotter) och Leo (måg).

18:05 Jag till Tuva och Leo: Jag är med om ett smärre äventyr just nu. Jag har råkat ut för identitetsstöld. En person har kommit åt mitt bankid, ansökt om och fått beviljat ett lån på 150 000kr som betalats ut + vid åtminstone 5 tillfällen köpt för tusentals EUR till ställen som dilar med bidtcoin (penningtvätt). En handläggare på Swedbank fattade misstankar, polisanmälde och nu pågår i realtid
1 jakt på snubben som haffats och sitter i arrest.
2 just klarat av två timmar långt samtal med en polisman om konton, stoppande av överföringar, förundersökningsledare o åklagare i rum intill, jag bedöms trovärdig, vill jag ha advokat inför stundande rättegång? Ja tack.
3 om en stund blir jag uppringd av en handläggare från Swedbank för att fixa nytt bankid. I väntan ska jag inte sitta i telefon.
4 ska aktivera mitt briljanta minne, har jag sett någon iaktta mej, någon som varit intresserad av mina korttransaktioner på senare tid. Så det kan bli.

18:12 Leo: Oj! Usch va jobbigt. Vill höra mer när du pratat med Swedbank.

18:15 Tuva: Fy faan! Vilket helvete han utsatt dig för och jäkligt tur att han är hittad och arresterad! Vill också gärna höra mer när du pratat i telefon färdigt.

18:20 Jag: Jag är belagd med ärendesekretess. Får akta min tunga om honom, jag vet hans namn. Får inte säga nåt som stör den framtida rättegången, men jag må väl få berätta om mej och mina reaktioner. Häftigt. Samtalet med polisen är inspelat och jag bad påpassligt att få en kopia. Det får jag när rättegången är över. Man är ju författare som samlar inspiration!

18:24 Leo: Lite varningsklocka på situationen dock bente!

Leo ringde upp och jag svarade motvilligt, för jag skulle ju inte sitta i telefon. 

Från och med nu minns jag inte riktigt vad som hände, och i vilken ordning. Men han sa att jag kunde vara lurad. Jag kände mej (fortfarande) lugn med att jag vilade i goda händer. Men så gick jag in på mitt bankkonto och såg att pengarna inte var stoppade, de låg som reserverade. Det började bli uppenbart för mig att jag blivit grundlurad. 

Jag bad i alla fall Leo ringa polisen och kolla handläggare och ärendenumret.

18:30 Mitt sms till Leo: Polisärende 027BXL2-ISK89L Mats Bergström Polismyndigheten. 

Han återkom med besked. Polisen ringer aldrig upp så här, någon sådan handläggare eller sådant ärendenummer finns inte hos Polisen. 

18:30 Det gick inte att ducka längre. den stunden förvandlades jag från en normalstark och normalsmart person till att vara ett tvättäkta brottsoffer på riktigt. Hjärnan gick in i ett tillstånd av härdsmälta. 

Därefter gick jag på autopiloten av handlingskraft, trots mitt förvirrade tillstånd. Vart i banken ringer jag, var finns telefonnumret?  Leo undrade om han skulle komma. Ja, tack. Så han kom.

Insåg att jag måste försöka stoppa utbetalningarna. Satte mej att ringa till Swedbanks Spärrservice 08 411 10 11. Minns inte hur jag fick tag på telefonnumret. Det var nog Leo som hjälpte med det. Oändlig kö för att komma fram, men 18:44 kom jag fram till handläggare Julia och fick dra min story. Samtalet tog 1 timme och 14 minuter (enligt samtalsloggen). Hon spärrade betalkortet och skulle skicka ett nytt, det tar en vecka att få det. Jag hänvisade till ett bedrägeriet var pågående och att jag om möjligt ville stoppa de reserverade utbetalningarna. Jag skulle 1. göra polisanmälan och få ett ärendenummer, 2.Kontakta Swedbanks Bedrägeriavdelning för att försöka stoppa utbetalningarna.  3. gå in på Swedbanks hemsida och klicka på Kort, klicka för det kort som hade spärrats, välja Reklamera köp/uttag, fylla i uppgifter, klicka för de belopp som avsågs. och ärendenumret.

Leo ringde polisen för att få besked om vad jag skulle göra alldenstund brottet var pågående. Han pratade med handläggaren Wilma, som senare kom att ringa upp mej och jag kunde göra en formell polisanmälan. 

Från Spärrservice blev jag vidarekopplad till Swedbanks Bedrägerienhet. Efter eoner av väntetid kom jag fram. Båda Swedbanksamtalen tillsammas omfattade 1 timme och 14 minuter, och nu äntligen pratade jag medTobbe. Klockan var en bra bit efter 19:00, ca en timme efter att jag först fick prata med Spärrservice.

"Vad kan jag hjälpa dej med?" 

"Du kan hjälpa mej att stoppa utbetalningar som ligger reserverade men ännu inte gått iväg."

 "Vad har hänt". 

Så fick jag dra historien igen. 
Nej det gick inte att återkalla utbetalningarna. Men kolla i morgon bitti så ser du om reservationen av pengarna ligger kvar eller inte. 

Den där Swedbankdamen Sofi Ljusdal som skulle ringa kl 19:23 och hjälpa mej med att byta bankid ringde naturligtvis inte. 

Leo hade under tiden berett mark hos Polisen så jag blev uppringd 20:12 av Polisens handläggare Wilma, samtalet to 29 minuter och 2 sekunder. På displayen stod PRIVAT MUMMER vilket fick hjärtat att slå volter. Men hon var mycket behaglig att prata med, jag drog min story igen, hon ställde kompletterande frågor och jag svarade. Jag minns faktiskt inte vad, det handlade nog om detaljer kring utbetalningsförfarandet. Ja, det var jag som med mitt bankid godkände betalningarna i tron att jag stoppade dem. 

Hon avslutade med att konstatera att jag blivit utsatt för ett allvarligt brott, att Polisen tar det på största allvar, får dom kolla min samtalslogg i Telia - jajamensan, att denna typ av brottslighet prioriteras och så var det nåt mer vackert som jag inte minns.

Hon ringde två gånger till på kvällen, kl 20:41 i 12 min och 15 sek och 21:13 i 4 min 55 sek för att ställa ytterligare frågor. Varje gång fick jag kraftigt stresspåslag av att displayen visade PRIVAT NUMMER.

Den natten sov jag skruttigt. Kollade säkert fem gånger om de reserverade beloppen gått iväg. Det hade dom inte och det ingav hopp. Tänk, det kanske löser sej i alla fall? 

Mest av allt tuggade jag tankar som 
Tänk att det här har hänt mej, jag som normalt är så på tå kring säkerheten. 
Hur kunde jag göra så här? Jag känner inte igen mej. Jag var som hypnotiserad.
Det är som en ond dröm. 

När jag tänker tillbaka, så är det ju hur uppenbart som helst att jag var lurad från första stavelsen. Han kollrade bort mig med den ena dimridån efter den andra och jag var alldeles mör i hjärnan. Faktum är att jag förvandlades till en hjälpsam partner till honom, jag till och med berömde honom för hans tålamod och tydlighet. 

Berättelsen om hur jag blev ett brottsoffer via identitetskapning skildrar jag i tre klickbara bloggar och ytterligare en liten eftersläntare:

Samtalet

SMSet

Skam

Efter skammen

Kommentarer

  1. Bente! Tack för att du delar med dig. Så ledsen att du blivit drabbad. MEN
    du har absolut inget att skämmas över. Jag jobbade 1år på kvinnofridslinjen, precis ALLA våldsutsatta kände skam, kan själv relatera till detta efter en helt oprovocerad misshandel av äldre man för 3 år sedan. En helt vanlig torsdag i september. 9 på morgonen i elljusspåret. Vi möttes han sa några ord som fick mig att stanna till, hörde jag rätt? Sen small det!
    Knytnäven träffade hakan, och jag förlorade medvetandet en kort stund. Vaknade till liggande på mage med honom över mig, med händerna på axlarna och ett knä i ryggslutet. Något fick honom att släppa taget och dra. Jag sprang chockad 500 m hem, blåslagen i ansiktet med sönderrivna löpartights och blödande från ben och armar( låg i en risbuske) absolut ingen jag mötte frågade vad som hänt. Jag drog för alla gardiner, satt på en stol i 2 timmar, bara tanken på polisförhör och att kanske bli ifrågasatt fick mig att vilja spy. Torkade metodiskt upp blodet från lägenheten, hissen och trapphuset och gick till jobbet. Mina underbara kollegor såg till att dokumentera mina skador och efter 50 min telefonkö (11414) få en återuppringningstid. Bra och proffsigt bemötande men ärendet lades så klart ned, "spaningsuppslag saknas" men jag kände SKAM, verkligen, förstår nu precis de hundratals våldsutsatta kvinnor jag har haft kontakt med i jobbet. Så det är nog tyvärr en helt normal reaktion. Fast skammen hör såklart hemma hos förövaren! Kram påre Bente! Från Lena Unden

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

2023 Bentes årskrönika

Berättelsen om en berättelse del 9. Det är mycket nu.

Berättelsen om en berättelse, del 8 Klarnad sikt, nu kör jag.