Samtalet
Samtalet, SMS-et och Skam.
Jag börjar med att ta med dej till min eftermiddag måndagen den 5 september 2022.
Min skrivare har krånglat länge och nu är den alldeles omöjlig. Den skriver ut var 20-e sida ungefär. Det är frustrerande att den inte är heldöd och väldigt frustrerande att den heller inte funkar. Jag fick rådet att reseta den, alltså göra den till "fabriksny" och börja om från början, låta dator och skrivare hitta varandra via den nya routern jag låtit installera.
Jag satte mej med en manual i handen, och med stresspåslag tog jag ett djupt andetag för att börja. Jag blir lätt teknikstressad. Precis då, klockan 15:49, ringde telefonen. PRIVAT NUMMER stod det på displayen.
"Bente Henriksson", svarade jag.
"Är det Bente?"
"Ja, det är jag."
"Mitt namn är Mats Bergström och jag ringer från Polismyndigheten."
"Jaha."
"Jag ringer för att informera dej om att du utsatts för en identitetsstöld. Din identitet är kapad av någon som kommit åt viktiga uppgifter. Det kan vara genom att komma åt ditt kontokort eller genom att skimma din mobil i ditt hus eller i dess närhet. Personen har i ditt namn ansökt om och beviljats ett lån på 150 000 kronor. Pengarna är utbetalade av Swedbank, men har inte belastat ditt konto. Än."
"Ojdå."
"Banken fattade misstankar, då lånebeloppet inte står i proportion till de rörelser du har på ditt konto, och gjorde en polisanmälan. Jag är utsedd att vara Polisens handläggare i ärendet. Det finns nu ett ärendenummer, som du kan notera. Har du papper och penna tillgängligt? Om inte så väntar jag i telefonen."
"Jag är redo med papper och penna."
"Ärendenumret är noll två sju Bertil Xerxes Lars en tvåa bindestreck Ingvar, Sara, Karl åtta nio Lars, och jag heter alltså Mats Bergström vid Polismyndigheten. Hann du med?"
"Ja, det tror jag, men jag repeterar 027BXL2-ISK89L."
"Det är korrekt, Bente. Swedbank lyckades faktiskt stoppa utbetalningen, utom 15 000 kr som personen har börjat handla för. Jag vill påpeka att du kommer att vara skadeslös för allt, banken står för alla kostnaderna."
"Jaha."
"Det är viktigt, Bente, att du tänker efter. Har du på senare tid handlat med ditt kort på nätet eller har du märkt av något mystiskt, någon som visat dej extra intresse, någon som kikat på ditt kort över axeln?"
"Vad är senare tid? Ett halvår, en månad, vecka, några dagar?"
"Vi kan säga senaste veckan."
"Det behöver jag ju tänka efter om och får återkomma till. Spontant kan jag inte minnas något sådant."
"Har du lämnat kortet obevakat någonting?"
"Nä du, jag har mobil med kort och nycklar i var sin kedja som sitter fast vid mitt bälte. Jag har det alltid med mig, lämnar inte dom prylarna en sekund."
"Fantastiskt bra, Bente, att du har ett sånt säkerhetstänk."
"När du lämnar hemmet bör du stänga av wifi-et för att förhindra att du blir skimmad. Gör du det?"
"Nä, det har jag inte hört talas om att jag ska."
"Det är inte så många som tänker på det. Det är en säkerhetsåtgärd. Nåväl, de gjorda utbetalningarna kan spåras till en man med utländskt klingande namn och de går till konton i utlandet som bla dilar med bitcoin, som du nog hört talas om, det är ett vanligt sätt att bedriva penningtvätt. Polisen har spårat mannen, Abubaker Muhamed, han är folkbokförd i Kista, i ett område där det bor många somalier. Polisen söker honom men han har inte varit anträffbar."
"Du får ursäkta mej, Bente, men jag måste gå ifrån en stund och tala med en kollega. Det kan ta några minuter. Lägg inte på luren. Och om samtalet bryts, ring inte upp, jag ringer upp dej igen. Är det okej att vänta i telefonen så länge."
"Jadå."
"Ursäkta Bente att du fått vänta så länge." (Det var inte så länge)
"Ingen fara."
"Jag fick just veta att polisen hittat mannen i sitt hem, han är transporterad till oss och sitter i arrest. En kollega förhör honom just nu. Som du förstår tillför du viktiga uppgifter till oss. Vi bedömer dej som mycket trovärdig."
"En rättsprocess är påbörjad. Det här samtalet spelas in för att kunna användas i en kommande rättegång. Är det okej?"
"Ja."
"Förhörsledaren sitter i rummet intill mej och en åklagare är här. Det är oklart om du under rättegången behöver medverka på plats eller om det räcker med att medverka digitalt. Vill du ha advokat?"
"Kära nån. Inte kan jag ta ställning till detaljer i en framtida rättslig process. Det får anstå till senare. Det lägger vi åt sidan. Men det är klart att jag vill ha allt tänkbart stöd jag kan få."
"Du får ursäkta igen, Bente, jag behöver gå ifrån några minuter."
"Då går jag ner i mitt höghus och kollar om någon med det namnet finns i mitt hus."
"Jättebra, Bente."
Vi kom tillbaka samtidigt.
"Swedbanks kontaktperson i detta ärende är Gustav Eriksson och jag har direktkontakt med honom. Jag behöver inte nå honom via växelns långa köer. Banken behöver göra en tillfällig spärr på dina konton. Ditt konto där du har betalkortet är fryst. Ditt privata konto är också fryst."
"Hur länge då?"
"Det är en tillfällig spärr på 30 minuter. Du kommer att få ett Brottsofferkonto. Och du behöver förnya ditt bankid där du har det installerat, mobilen, datorn, paddan... Du kommer att få hjälp av banken att göra det. Sofi Ljusdal kommer att ringa upp dej om det klockan 19:23."
Någonstans där uppfattade jag samtalet som avslutat och började tacka för informationen. Men då protesterade han.
"Ursäkta, Bente, om jag fått dig att tro att vi är klara, det återstår en hel del faktiskt innan vi är klara. Jag hoppas du an ställa upp på det."
"Okej."
"Nu ska vi förhindra ytterligare utbetalningar från dina konton. Jag vill stämma av så att vi har korrekta uppgifter här. Hur mycket har du på betalkortskontot?
Jag sade det.
"Det stämmer. Bra. Och privatkontot?"
Jag sade det med.
"Bra."
"Och företagskontot?" undrade jag. Nu i efterhand är jag inte säker på att han ens hade dessa uppgifter.
Jag sade i alla fall det med.
"Jag har ett litet konto, ett e-sparkonto, också men där finns bara några hundralappar."
"Fint Bente. Det kan lämna därhän. Nu ska vi föra över allt till betalkortskontot."
"Varför då?"
"Det underlättar för banken att stoppa utbetalningarna om de har ett konto att titta på."
Under hans vägledning förde jag lugnt och metodiskt över pengar, konto för konto, till ett och samma konto. Nu fanns där ca 34 000 kr.
Vid det här laget var jag totalt väck, fattade över huvud taget inte vad vi höll på med, jag var som en zombie. Men jag tänkte ett stråk på företaget i alla fall.
"Det blir konstigt i bokföringen med ett uttag av allt från Företagskontot", tyckte jag.
"I så fall kommer banken att hjälpa dej, så att det blir helt korrekt gjort."
"Okej, det får jag ta itu med sen", tänkte jag.
"Nu ska vi stoppa pågående utbetalningar. Öppna ditt bankid."
Det gjorde jag.
"Vänta en stund tills det kommer upp en uppgift om betalningsmottagare och belopp. Ser du något?"
"Nej."
"Det tar en liten stund."
"Nu ser jag."
"Då godkänner du med ditt bankid."
"Men då godkänner jag ju utbetalningen."
"Nej, det är för att Banken ska kunna stoppa den."
Jag godkände Monese EU SA 7662,30 kr (fast på skärmen stod beloppet i Euro och jag noterade inte det beloppet.)
Vi gjorde på samma sätt för ytterligare ett där jag godkände Monese EU SA 16419,38 kr
och ytterligare tre, men i kontohistoriken syns bara deras tre sammanslagna till ett, Revolut**2413* 9304,32. (Konstigt egentligen, för jag godkände faktiskt tre till Revolt **2413*. Det var nog så att de där tre mindre beloppen till Revolt kom först och de där större summorna sist. Men de står i den här ordningen i bankens transaktionslista.)
"Bra jobbat, Bente. Då är vi klara med varandra och vi har hjälpts åt att stoppa pågående brott."
"Ja, det här var omtumlande må jag säga. Men tack, du har varit både tydlig, pedagogisk och tålmodig.
Och så slog mej en tanke.
"Du, jag är författare och det här är ta mej tusan näring till något att skriva om. Kan jag få del av inspelningen?"
"Ja visst, du får den som en ljudfil, men först efter rättegången."
"Det är okej."
"Du kommer att få en sammanställning av detta ärende inom någon dag. Det läggs på KIVRA. Jag kanske ska påpeka att det råder förundersökningssekretess så du får inte sprida informationen nu, innan rättegången är klar."
"Ja ha. Jag ska inte sprida den på FaceBook, menar du?"
"Ja, till exempel."
"Och du ska inte tala i telefon innan Sofi Ljusdahl på Swedbank har ringt dej och ordnat med nytt bankid."
"Okej."
"Tack och hej."
"Hej hej."
Då var klockan 17:45. Samtalet tog alltså två timmar. Jag var alldeles mör, men också lättad över att ha blivit hjälpt.
Det är möjligt att de olika temana i samtalet kom i annan ordning och det var nog ytterligare en och annan samtalspiruett innan vi "kom till skott", men ungefär så här gick samtalet. Han talade svenska utan dialekt eller brytning och han "bentade" mej irriterande ofta, som värsta säljaren.
Berättelsen om hur jag blev ett brottsoffer via identitetskapning skildrar jag i tre klickbara bloggar och ytterligare en liten eftersläntare:
1 Samtalet
2 SMSet
3 Skam
Kommentarer
Skicka en kommentar