Om detta vill jag berätta
Inte vet jag varför man fascineras mer av vissa människor än av andra. Förstår förstås att det är ett samspel, det har med den personens kvaliteter att göra och den genklang det ger i mig med de kvaliteter jag besitter. För att inte tala om sammanhangets betydelse. Men nu ska jag inte snurra in mig i sånt.
I alla fall så blev jag bara mer och mer fascinerad av den här hanen som jag drack öl med i förra bloggen. Jag bjöd upp till ett löst formulerat intervjuprojekt utan att tänka på några konsekvenser. Han ställde upp utan konsekvenstänk han också. Där har vi nog en likhet, hanen och jag. Vi kastar oss aningslöst in i något som väcker vår nyfikenhet utan att tänka oss så noga för.
I mitt fall bad jag få intervjua honom om hans liv med diktafonen påslagen. Min tanke har hela tiden varit att det ska publiceras på något sätt. Vi började med intervjuandet den 7 september i fjol. Vi har suttit hemma hos mig - i pandemitider har det varit enda alternativet. Ganska snart blev det en rutin. Intervju på tisdagkvällar. Mycket trevligt. Ibland till både god mat och vin. Oftast bara en kopp te och mackor med nåt gott pålägg. Goda smaksensationer ligger i farans riktning, kan jag avslöja.
Å så började jag teckna ner. Fängslades av språket och insåg snart att dialekten var en väsentlig del av berättelsen. Så jag var noga med transkriberingen. Det var oerhört tidskrävande.
Jag letade efter program eller tjänster som transkriberar. För dyrt eller för krångligt. Fann efter ett tag oTrancribe som gjorde att jag kunde ha ljudet och texten på samma skärm och var nöjd och glad med det. Ett tag. Långt senare, in på det nya året läste jag på nätet om att word har en diktera-funktion. Men hur jag än följde anvisningarna, så inte kunde jag diktera inte. Chansade på att uppgradera Adobe och vips så fanns en diktera-ikon på skärmen.
Exempel: ”…deras mamma alltså min farmor för att när min farmors mamma dog som som då är det skönt så ingick det en god idé och min min farmor och hennes syskon Pelle tord inga och hon som bor i matbord alltså med allting klart de kunde inte enas sånt här så de höjde alltså på i 30 år utan att komma överens till slut var det så att min min pappa tog tag i det här och det var ju mycket gammalt groll och skita elände i och till slut så lyckades han lösa upp den här tvisten …”
Det här är knappt begripligt ens för mig, som vet att han pratade om en 30-årig familjetvist. Men på något vis har den här diktera-funktionen varit hjälpsam ändå.
Den nedtecknade textmassan har blivit till en grovblandad deg som jäste. Och jag har knådat och stuvat och det har bara fortsatt att jäsa. Det ser ut att bli omfattande. Ärligt – det ser ut att bli inte bara en utan fyra böcker. (Om det nu blir böcker över huvud taget, men det är en annan fråga.)
Förstår du nu den här bristen på konsekvenstänk? Jag börjar i alla fall ana den.
Jag har hela tiden sagt till mig själv, och hanen, att det minsta som kommer att hända är att jag publicerar materialet som bloggar. Då kan man i bästa fall få läsarreaktioner. Sen kan man ställa samman det till en e-bok (jag kan sånt om jag får knåpa lite) ifall det visar sig finnas intresse och ge ut i egen regi. Pappersböcker utgivna i egen regi göre sig däremot inte besvär, inte i min källare, inte en endaste en. Förlag? Det vore en dröm. Men du vet, kamel genom nålsöga eller nål i höstack.
En inre röst började alltmer påträngande fråga vad jag höll på med.
- Varför gör du det här? Tror du nån bryr sig? Vem tror du att du är?
Parallellt med skrivandet har jag läst massor om författande, att man ska tro på sitt manus, för gör man inte det så skiner det igenom. Och uppriktigt, jag visste inte vad jag skulle tro. Det kunde mycket väl vara så att det bara är jag och kanske några få andra nördar som fascineras.
Det blev med tiden en huvudfråga för mig. Har detta allmänt läsvärde? Jag ville verkligen ha svar på den frågan och insåg att det inte duger att fråga några läsande vänner.
Jag fick tips om att anlita en manuscoach via Författarförbundet Öst. För att göra den historien kort så har jag anlitat en sådan och vi är just precis klara med det uppdraget.
Kommentarer
Skicka en kommentar