Vill du veta en hemlis?

 

 

-    Vill du veta en hemlis? OK, men berätta den inte för nån.

 

Jag har lärt känna en person som fångat mitt intresse. En hane. Betydligt yngre än jag själv.

 

Jag har umgåtts med honom i flera år. Ofta har vi tagit en öl på lokala krogen tills ägaren påpekat att det är dags för sista beställningen. Lite senare harklande. Till sist beklagande att dom stängde för 20 minuter sen.

 

Jag har oftast druckit en stor stark Norrlands, för att påminna mig om mitt ursprung och hålla den norrländska fanan högt, så här i den ocentralare delen av civilisationen. Han har företrädesvis druckit Sierra Nevada Pale Ale, american brew. 

Vi har bubblat om våra liv. Mest hans. 

Så brukar det vara när jag umgås med män. Tror det har att göra med att jag är en bättre lyssnare. Kanske är jag mera nyfiken också.

 

Nu är det inget fel på hans nyfikenhet. Det är den som fascinerat mig. Den har lett honom till situationer som jag tappat hakan inför, väckt min förundran och förfäran. Det är inget fel på hans talförhet heller. Han berättar gärna och är full i episoder.

 

I höstas fick jag en ingivelse. Jag ville fånga episoderna. Få dem på pränt. Göra dem till en bok eller nåt. I vart fall publicera. Det borde finnas fler än jag som fascineras, bara de fick chansen.

-   Kan du tänka dig att bli intervjuad om ditt jävla liv inför en bandspelare? frågade jag.

 

Ja, jag kallar apparaten så fortfarande, fast det här med band är något som förpassats till historien. Inser därmed att jag själv framstår som en som redan flyttat in till den. Historien, alltså.

 

För några år sedan skaffade jag mig en nätt och hyfsat bra inspelningsutrustning för några långsjalar. Diktafon tror jag den heter. Tanken med inköpet var att intervjua folk som jag fascineras av. Jag har flera intervjuer liggande i min digitala byrålåda. Där lägger de sig på hög och samlar digitalt damm. Kanske skulle jag till och med lära mig att podda?

 

-    Jag vill teckna ner ditt liv och publicera det på något sätt, sa jag. Men jag lovar inget. Det enda jag kan lova är att, om det publiceras, så ska du få ta del av materialet och lägga in veto. För jag vill inte bli din ovän.

 

Jorå. Det kunde han tänka sig. Bara han fick vara anonym.