Talang, passion och självdisciplin

Mitt jävla liv-projektet går med snigelfart framåt genom att faktiskt stå alldeles stilla just nu. Det kan ske genom att inta en viss hållning, nämligen att se motgångar och stopp som temporära och en förutsättning för och ett led i vägen mot framgång. Jag har nämligen fått sju standardrefuseringar på första bokens manus som jag skickade i mitten av december. Jag väntar i och för sig ytterligare två svar, men räknar med att de också är refuseringar. 

Nu är det så att min pojkvän Jante har lämnat mig. Kanske temporärt, jag hoppas att han flyttat för gott. Det gör att jag inte automatiskt tror att manuset är totalt värdelöst eller att jag är värdelös och hur kunde jag ens tro att jag skulle ha nåt att komma med i den rådande konkurrensen? För så säger nämligen den talföre Jante jag känner. 

Nej då. Jag tror att mitt manus har kvaliteter att jobba vidare med för att slutligen komma igenom något förlags nyckelhål. Med visshet kommer det att publiceras på ett eller annat sätt, för möjligheten till egenutgivning finns alltid. Men egenutgivning är inte det jag helst vill. Jag vill jobba med proffs för att manuset ska lyfta och nu ut. 

Jag skriver på tre böcker om vardera ungefär 150 manussidor. (Det motsvarar ungefär det dubbla sidantalet i en pocketbok.) Jag vet egentligen inte i vilken publiceringsform det ska landa, tre pappersböcker, tre eller fler e-böcker, en eller tre eller många fler ljudböcker i nån sorts följetong, kanske som podböcker? Formatet (papper, e-bok eller ljudbok) och uppdelningen i en, två eller flera delar påverkar hur man skriver, hur man bygger dramaturgin med cliffhangers mellan delarna och hur man håller persongalleriet aktuellt. I ljudböcker behöver lyssnaren lite hjälp att minnas personerna, i pappersböcker kan man lätt bläddra tillbaka och kolla. Jag behöver alltså någon att bolla med. Ett proffs. Och det var det jag ville ha genom ett förlag. Men inget av dem har alltså velat gå vidare med texten i nuvarande form. 

Jag står inför några val. Ge upp tanken på samarbete med förlag och bara ge ut själv (1), skicka manuset till ytterligare ett antal förlag (2) eller att helt enkelt köpa proffstjänst (3) för att öka möjligheten att bli antagen. 

Nu har jag surfat runt och kollat vad de erbjuder, de som kallar sig lektörer, redaktörer och manuscoacher. De flesta synar manusets handling, dramaturgi, språkbehandling, perspektiv, tempus, logik, karaktärer och dialoger och sånt. Och det är gott så, men det räcker inte riktigt för mig. Jag vill också tänka på formatet och vart manuset ska landa, vilken typ av förlag där mitt manus passar in i den utgivning de just nu planerar och hur det ska marknadsföras.

Jag tog mej några timmars funderare och valde att köpa manuscoachning (3). Har sett ut en dam som verkar passa mej perfekt. Nyss, så här på söndagskvällen, fick hon ett mail med frågan ”Kan och vill du vara coach för mig och mitt manus?” Och se, jag fick svar efter en och en halv timme att jodå, hon hade visserligen manuskö, men ett avhopp gjorde att hon hade ett hål att fylla. Jag är välkommen att skicka mitt manus om några dagar.

Så nu fortsätter tillvaron på samma sätt som tidigare – jag väntar på synpunkter samtidigt som jag fortsätter skriva på del två och tre. Små små snigelsteg framåt alltså. Alltmedan jag påminner mej om att det finns ett antal erkända författare som har erfarenheten av ett stort antal refuseringar innan de slog igenom. Augustin Erbas artikel om sina 48 refuseringar är förfärligt stärkande. Här är ett citat hämtat från hans artikel i DN för några år sedan som jag finner uppmuntrande. Det handlar om talang, passion och självdisciplin. 

” 90-talets brittiska deckardrottning Elizabeth George skrev så här i ”Write Away”, hennes bok om skrivande: Du kommer att bli utgiven om du har de här tre egenskaperna: talang, passion och självdisciplin. Du kommer troligen att bli utgiven om du har två av tre och en av dem är självdisciplin. Det är också möjligt att bli utgiven om du bara har en av de tre egenskaperna, om det är självdisciplin. Men om du bara har talang och passion, då kan det bli så att du aldrig kommer att bli utgiven.”

Än så länge har jag gott om självdisciplin. Jag är långt ifrån att ge upp trots att jag hållit på i drygt ett och ett halvt år med det här projektet.