I väntans tider



Astrid Lindgren har sagt att fängslande dramaturgi kan liknas vid en gädda. En käft som berör, skrämmer eller fängslar, en kropp som håller ihop och avslutas med en stjärtsnärt som binder ihop, förvånar eller förundrar.

 

Mitt skrivprojekt har i och för sig en käft som heter duga, men kroppen är väldigt lång, som en ål, och snärten på slutet är än så länge höljd i dunklet av den vass gäddan gömmer sig i. Jag väntar på någon som fiskar upp den, drar fram den i ljuset och agerar, om inte som kock så i alla fall kökschef. kock. Gäddan behöver säkert både rensas och styckas i lagom bitar för att lagas till en smakrik anrättning som kan uppskattas av många och därtill paketeras och visas upp där böcker visas. Och finns det ingen fiskare/kökschef i sikte så får jag väl göra det själv. Men allra helst vill jag samarbeta med dom som kan förläggande långt bättre än vad jag kan.


Det har varit tyst från min blogg ett bra tag. Det har haft sina skäl. Skrivandet fick anledning till paus och viss omprövning i höstas men det har jag återupptagit nu. I mitten av december skickade jag manus på första delen av Mitt jävla liv till nio förlag och nu går jag i väntans tider. Hittills har jag fått fem vänligt formulerade standardrefuseringar, typ "Tack, men nej tack" och så nåt om att det är många som lämnar in manus och att de inte kan kommentera manuset. Jag hoppas särskilt intensivt på ett av de kvarstående förlagen, men är ändå helt inställd på att kamma noll från alla. Konkurrensen är mördande. Den var tuff tidigare och nu verkar det som om många har använt coronan till att förverkliga slumrande skrivardrömmar.

 

Parallellt med skrivandet tänker jag på alternativa vägar till publicering. Mindre förlag, egenutgiven e-bok, ljudbok eller till och med podbok. Kreativiteten kittlas när jag tänker på vad man skulle kunna göra av att kombinera inläst text med kommentarer, miljöljud, gruppsamtal etc.  Men jag har lovat mej att inte rusa å stad och lära mig hur man gör, för det är så mycket jag behöver kolla upp först. Det är ju inte bara en fråga om produktion, det handlar minst lika mycket om distribution. Så jag lurar i vassen alltmedan jag skriver på bok två och tre. Hur det går med publiceringen, ja det får tiden utvisa. På nåt vis ska det gå.

. . .

Kolla påwww.perspektiv.se om du veta mer om mej, Bente Kaj Henriksson.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

2023 Bentes årskrönika

Berättelsen om en berättelse del 9. Det är mycket nu.

Reservdelsmänniska 1