Från erfaren till novis
Vad jag skriver har jag valt att ligga lågt med. Jag avser så småningom att skicka manus till etablerade förlag och vill inte spoila i det här skedet. Dessutom har jag lovat min huvudperson anonymitet och vi är inte klara med vad som ska vara anonymt av namn på personer, platser och organisationer. Det är många olika aspekter att beakta. Förenklat kan man säga att ju mera fejk, desto mindre intressant för läsare. Eller, ju mera äkta, desto intressantare.
Även om jag nu förbjudit mig själv att berätta vad jag skriver, vilket upptar det mesta av min tid, så är jag inte förbjuden att skriva lite om hur det går.
Jag har upptäckt att jag, som är en erfaren skribent (har skrivit dagbok sedan 13 års ålder, sjukt många rapporter, dokumentationer, beskrivningar, anbud, hemsidestexter, bloggar mm och därtill två fackböcker) ändå inte är mer än novisen vid spisen när det kommer till skönlitterärt skrivande.
Här kommer en berättelse om vad det innebär att vara novis. Det finns både skrivregler, konvention, vanor, tekniska förutsättningar mm att förhålla sig till förutom själva berättelsen.
- - - - - - - - - - - - - - -
A
Före midsommar tyckte jag att manuset var så pass klart att jag skulle skicka det till förlag eller åtminstone se till att det läses av några tyckare.
Med i bilden fanns också att jag förstått att det inte alls är fel att skicka manus under sommaren, innan förlagens höstrusch börjat. Så jag var ivrig att få iväg det, typ ganska omgående.
En tid före midsommar råkade jag träffa två personer, vänner till huvudpersonen, som gärna ville läsa och tycka. Sen råkade jag få syn på en egen gammal bortglömd notering om att föreningen LIV i Sverige (livisverige.org), som stöttar biografiskt skrivande, erbjuder gratis lektörsläsning för medlemmar. Jippi. Jag blev omgående medlem och 2 dagar senare skickade jag manus.
Responsen från lektören kom redan efter en dryg vecka. Med en metafor sammanfattade hen helhetsintrycket – En välsmakande maträtt, dock slarvigt upplagd. Och så kom synpunkter, främst på det grafiska, tex på hur jag gjorde styckeindelning, hur repliker skrivs och på det talspråkliga. Min första reaktion var att synpunkterna snarare hör till korrektur, möjligen redaktörsläsning. Men jag tog motvilligt dessa synpunkter under beaktande.
Nu skriver jag siffror rätt, 1-12 skrivs med bokstäver, undantaget bl a mått- och tidsuppgifter. 3–4 månader skrivs med långt streck, 4-tiden skrivs med kort streck.
Nu använder jag citattecken för dialog istället för att använda talstreck (för att det är enklare att skriva).
Nu har jag tvättat manus från talspråk, småord och svordomar, för att det är mer läsarvängligt. Bara behållit slangord som tex plugg (potatis) och jonne (cykel).
Men så var det då det där med styckeindelningen. Mitt manus var skrivet så som jag skrivit den här texten, med blankrad mellan olika stycken. Jag har för vana att skriva så. Men så skulle jag inte göra.
Jag är inte den som köper något bara för att man ska göra på det ena eller andra sättet. Ärligt, jag blir mer eller mindre automatiskt motvalls. - Vem har sagt det? - Varför då?
Ovanstående text (A) skriver jag här nedan (B) så som man "ska" göra, för att du ska se skillnaden.
B
Före midsommar tyckte jag att manuset var så pass klart att jag antingen skulle skicka det till förlag eller åtminstone se till att det läses av några tyckare.
Med i bilden fanns också att jag förstått att det inte alls är fel att skicka manus under sommaren, innan förlagens höstrusch börjat. Så jag var ivrig att få iväg det, typ ganska omgående.
En tid före midsommar råkade jag träffa två personer, vänner till huvudpersonen, som gärna ville läsa och tycka. Sen råkade jag få syn på en egen gammal bortglömd notering om att föreningen LIV i Sverige (livisverige.org), som stöttar biografiskt skrivande, erbjuder gratis lektörsläsning för medlemmar. Jippi. Jag blev omgående medlem och 2 dagar senare skickade jag manus.
Responsen från lektören kom väldigt snabbt, redan efter en dryg vecka. Med en metafor sammanfattade hen helhetsintrycket – En välsmakande maträtt, dock slarvigt upplagd. Och så kom synpunkter, först och främst på det grafiska, tex på hur jag gjorde styckeindelning, hur repliker skrivs och på det talspråkliga.
Min första reaktion var att synpunkterna snarare hör till korrektur, möjligen redaktörsläsning. Men jag tog motvilligt dessa synpunkter under beaktande.
Nu skriver jag siffror rätt, 1-12 skrivs med bokstäver, undantaget bl a mått- och tidsuppgifter. 3–4 månader skrivs med långt streck, 4-tiden skrivs med kort streck.
Nu använder jag citattecken för dialog istället för att använda talstreck (för att det är enklare att skriva).
Nu har jag tvättat manus från talspråk, småord och svordomar, för att det är mer läsarvängligt. Bara behållit slangord som tex plugg (potatis) och jonne (cykel).
Men så var det då det där med styckeindelningen. Mitt manus var skrivet så som jag skrivit den här texten, med blankrad mellan olika stycken. Jag har för vana att skriva så. Men så skulle jag inte göra.
Jag är inte den som köper något bara för att man ska göra på det ena eller andra sätet. Ärligt, jag blir mer eller mindre automatiskt motvalls. –Vem har sagt det? –Varför då?
- - - - - - - - - - - - - - -
Jag tänkte till och landade i några frågor. Kan det ha att göra med pappersåtgången? Finns skrivregler för eboksutgivning? Jag konsulterade min FB-grupp (Författare på FaceBook) med en undran om varför. Det blev en intressant tråd. Eva Bergengren skrev:
"Bakgrunden handlar om struktur och läsflyt. Hur hjärnan och perceptionen funkar samt en hel del konvention och vana. Det finns ju experimentell litteratur som bryter mot typografiska normer för att den vill något. Det ger en annan upplevelse att läsa en text som visuellt typografiskt krumsprång än att bara läsa en bok för att få i sig innehållet och leva sig in i berättelsen.
Men om du skriver för att förmedla en historia och vill få läsaren att känna sig som om hen ”är där” fungerar typografin bäst när den inte märks.
En skönlitterär text tar man in som ett flöde och det är lättare om textmassan hänger ihop, alltså nytt stycke markeras med indrag och samma radavstånd.
Blankrad markerar ny scen. (Och vad som är en ny scen kan ha att göra med annat perspektiv, nytt tidsplan, ny karaktär kommer in i skeendet, sällskapet flyttar sig till annan miljö, ja en massa saker som innebär att texten så att säga ”tar ny sats”. I boken Kreativt skrivande av Therese Granwald finns bra genomgångar av hur man kan definiera och jobba med scener.)
Det är vanligare i facklitteratur att markera nytt stycke med en blankrad. Det underlättar för läsaren att se strukturen, vad som hänger ihop och när resonemanget tar ett nytt kliv till en annan abstraktionsnivå, ett nytt exempel, en sammanfattning av det föregående etc. Även där tror jag att läsarens förväntan och konventioner spelar in. Om texten känns och ser ut som en lärobok ställer sinnet in sig på den sortens läsning. (Helt ovetenskaplig spekulation från min sida.) "
Det fanns fler intressanta svar. Bl a att skönlitteratur återgiven på Kindle läsplatta skrivs på B-sättet medan min egen research gav motsatsen, jag läser i mobilen eller padda och där återges skönlitteratur på A-sättet.
Jag själv tänker, utöver det som Eva skriver, att det säkert finns individuella skillnader, kanske också åldersskillnader, på vad man tycker ger läsflyt. Jag själv föredrar blankrad, men så kommer jag också ifrån ett projekt- och rapportbeskrivande håll. Och jag undrar hur det är med dessa individuella val. Vilka läsplattor använder folk som läser eböcker? Kindle eller mobil? Har letat lite vad som är kunskap på området och fann lite och ingenting.
Jag har fallit till föga, har skrivit om manus, med hänsyn tagna till det där grafiska mm. Dessutom har jag gjort ändringar i inställningarna på word så jag får rubrikerna länkade till innehållsförteckningen.
Det ligger många timmars arbete bakom att frisera manuset och behovet av det tillskriver jag novisen. Nog fasen lär jag mig, fast jag är en erfaren skribent. Dessutom behöver jag tillstå att synpunkterna var värdefulla, även om jag tyckte att de var mer av korrektur än lektörsynpunkter. På något sätt hör allt ihop, så ja, jag är klokare nu. Manuset har blivit bättre, mer läsvänligt. Och till en eventuell inläsare av ljudbok får jag väl förklara att hen ska koppla på en hel del slang, småord och svordomar.
Nu bör jag ha jag gjort maträtten snyggare upplagd. Återstår att förstå om den är mer välsmakande eller om jag behöver krydda lite till. Än är jag inte lika redo att skicka det till förlag som jag var före midsommar. Skulle jag inte fixa en lektörsläsning till?
Kommentarer
Skicka en kommentar