Hur blev det så här?

Igår var jag inbjuden gäst i Lasse och Margaretas Psykologbyrå. Bakom podden finns psykologerna Margareta Berggren och Lasse Övling och de har gett ut ca 100 pod-program. Vi pratade om mej.

Jag känner Lasse sedan ca 20 år genom samma nätverksgrupp som träffas några gånger per år. Vi har följt varandras "karriär" och han tyckte att min nuvarande resa kunde passa deras nuvarande tema som har det inofficiella namnet "Hur blev det så här?" 

För mig var det spännande att delta, se hur en studio ser ut och hur en pod-inspelning går till. Undrade också vad jag hade att berätta om min egen "resa" tillsammans med dessa två ytterst professionella och stödjande samtalsledare. Jag var huvudpersonen - en helt ovan situation. Är ju van att vara den som frågar andra om deras utveckling.

Samtalet kom att omfatta hela mitt vuxenliv och lite barndomen med. Om vad som drivit mig att vara så drivande. Sitter kvar med den frågan i stort sett obesvarad och med en undran hur det kommer sig, jag har ju haft så få (inga?) förebilder under uppväxten. Nu när jag sovit på saken inser jag att min mamma nog var en drivande person i och med att hon med kraft bröt upp från en trist hemmafrutillvaro och startade en affär. I det hade hon inte stöd från min pappa men hon gjorde det i alla fall.

Uppenbart är i alla fall att jag har en stark drivkraft i att vara kreativt nyskapande, gå min egen väg och att jag blir som djur i bur om jag placeras i en fålla av vanmakt eller konvenans som inte passar mig. Och så vill jag tydligen göra skillnad i världen.

Vi pratade också om mitt nuvarande bokprojekt Kunskapsnystanet. I korthet:

1. Pensioneringen gav ny frihet att skapa utan försörjningsbörda och jag kom att utgå från en berättelse om ett av mina barnbarn.
2. Skissade och skrev, var innovativ i hur man kan delge fakta till barn (finns dock förbättringspotential) och hade gränslöst kul.
3. Berättelsen svällde över alla breddar efter diverse motgångar och omtag. Hittills var det ett Bente-har-kul-projekt. 
4. Hittade en ung duktig illustratör som med sina bilder tog projektet till den ambitionsnivå jag själv hade men inte lyckats visualisera. Samarbetet var på djupet värdefullt. Min energi bytte färg av att uppleva ett vi.
5. När en vaccinationskritisk barnbok nyligen kom ut insåg jag att mitt bokprojekt är viktigt för långt fler än mig själv. Den insikten gav samhällsförbättraren i mig än mer energi. Nu har jag ork som närmar sig det ostoppbara. Trots att refuseringarna börjar komma.

Förberedelser i studion. Tekniker Daniel ställer in mikrofon och instruerar hur (lite) jag kan röra på huvudet.

Psykologerna avslutade samtalet med att berätta vad som fångade och fängslade dem. Det handlade om att jag gått min egen väg, blivit mitt behov av skapande trogen och att jag fortfarande upplever livet som meningsfullt.

En klurig avslutande fråga var vad jag ville förmedla till lyssnarna. Kände mig nollställd. Jag ville inte förmedla nånting. Inte råda någon till något. Men om jag med mitt exempel av att uppleva livet som meningsfullt kan inspirera andra, så, ja, det är OK. Men tro inte att det varit enkelt. 

Upplevelsen av att vara så intressant och lyssnad på med stora öron var närmast omtumlande. Intresset för min resa gjorde att jag blev alldeles hög. Det var nästan som om topplocket gick! Kinderna rosade. Och frågorna och insikterna lever vidare i mig och växer på sig.