Årskrönika 2018



















Konstverkets titel - Enbent tjuv och raket. Teknik - färgpenna på rosa papper. Konstnär - Vera Lundqvist Hahne, 3 år.  

Mitt år har varit aktivt, närmast gått i spinn så jag varit nära att krokna. Självförvållat har jag ett hektiskt, roligt och intressant liv.

Jag fördelar min tid på lönearbetare drygt 80%, författare, ordförande i min bostadsrättsförening och så vattentränar jag en hel del. Mitt tidigare yrke som organisationskonsult är i princip avvecklat. Jag är också stolt och engagerad farmor- och mormor. För att få livspusslet att gå ihop har jag motvilligt pausat med kören nu i höst.

Lönearbete 
Mina 80 % som lönearbete fördelas på
  • Personlig assistent till samma brukare som jag haft sedan jag flyttade till Stockholm för 4 år sedan. Henne sviker jag inte i första taget. 
  • Tentamensvakt vid både KTH (Tekniska Högskolan) och SU (Stockholms Universitet). 
  • Trafikservicevärd vid pendeltågstationerna Odenplan och City. Det dök upp ett erbjudande från Veteranpoolen under hetaste sommaren om att vara nere i den svalare underjorden. Det kom som en skänk från ovan då jag höll på att få panik över värmen. Förresten, visste du att MTR, som jag jobbar åt, och som gör nästan allt åt SL (Stockholms Linjetrafik) är ett kinesiskt bolag?  












Trafikservicevärd på position A17, norra mellanplan, Stockholm City.


- Varför i fridens dar gör du allt det här?
- För att det  roar mig att inifrån uppleva de stora organisationerna ur en låglöne- och lågstatus-perspektiv.  Och för att bättra på min ekonomi. Jobben kommer till mig utan ansträngning, jag väljer och vrakar. Pensionen störtdyker om ett år och jag lägger mina löneslantar på hög.

Författare
Jag gnetar på med ett barnboksprojekt och en artikelserie om kvinnorörelsens fotfolk vid tiden för millennieskiftet. Just nu är det barnboksprojektet som jag har fokus på. Det blir en bok för kunskapstörstande barn och berör sambandet mellan ett barns värld och globala fenomen (hot), vilket jag önskar få något förlag att nappa på. Men fan tro´t. Om inte, så ger jag ut i egen regi. Något mer konkret handlar det bl a om motvilligt intagande av antibiotika, om faran för resistens och vikten av vaccination.

- Hur hamnade du i detta tema? 
- Bra fråga. För ungefär ett år sedan ville lära mig ge ut e-böcker i egen regi. Jag tar väl den där lilla berättelsen om Signe som får borrelia för att ha som lärprojekt, tänkte jag. Med facit i hand skulle jag ha tagit en annan av mina barnboksskisser, för det här utvecklades åt ett tids- och resurskrävande håll som kräver medicinsk sakkunskap, vilket jag nu skaffat mig. Jag samarbetar med en kompetent läkare. Berättelsen passar bäst som bok och jag ska inte ha fler böcker i min källare. Så det blir till att knacka förlagsdörrar. Väl kommen så långt ville jag inte backa. Att lära göra e-böcker får vänta. Kort sagt, så det kan bli! 

- Varför jag gör du allt det här över huvud taget, du är ju pensionär?
- För att det roar mig att vara kreativt skapande och fri att låta mina projekt ta den väg dit de själva vill. Jag hänger liksom på. Och sambandet mellan det lilla och det stora har alltid fascinerat mig.

Ordförande i min bostadsrättsförening
blev jag närmast genom en kupp från föregående styrelse, då 4 av styrelsens ledande personer avgick samtidigt. Allas blickar riktades på mig, som varit driftig suppleant. Jag accepterade uppdraget under förutsättning att vi ska organisera styrelsearbetet så att uppgifterna fördelas på allas händer. 

- Varför gör du det här då?
- På något vis roar mig det här också, fd organisationskonsult som jag är. Förbättringspotentialen är betydande! Jag ger det något år.

Kollegialt samarbete i avtagande 
Min kollega sedan många år, Gro Laupsa Holm, och jag har fortfarande visst samarbete - vi säljer våra två böcker. Omfattningen av samarbetet har minskat i och med att Gro fortsätter att konsulta, vilket jag inte alls gör. Vi genomgår en harmoniskt vemodig separationsprocess. 

Nu över till mitt viktiga sammanhang, tjocka släkten och tjejligan.








Fröken Vera Wonderwoman.  


Tjocka släkten och tjejligan

Jag fortsätter att patetiskt berätta om mina barns familjer. De är en viktig del i mitt liv. Stoltast är jag över att vara farmor, mormor och hussemor till idel tjejer. Vilken ynnest det är att se barnbarnens personligheter och intressen utvecklas.


Ola-familjen i Karlstad 
har omorganiserat sig. Det innebär att föräldrarna har gått skilda vägar och bor i var sitt radhus några hundra meter från varandra med en trafikfri lekpark dem emellan, dessutom nära förskola och skola. Tyra 6 går i förskoleklass och Vera 3 på förskola. Barnen har helt nyligen börjat veckovandra, vilket de finner spännande, med inslag av saknad och förvirring. Ola och Cissi jobbar på samma arbetsplatser sedan länge, Ola är datakonsult på Tieto och Cissi är lärare i svenska som andraspråk och samhällskunskap för vuxna invandrare på Säffle lärcenter. 














Max och Mimmi











Max och Mimmi lever med sina två tjejhundar Winky och Luna på vischan utanför Västerås. Max jobbar som teknikguide på Expectrum, ett utvecklingscenter och mötesplats för att stimulera teknikintresse i Västerås. Mimmi jobbar som mattelärare och pluggar för behörighet. 
Hundarna är hos dagmatte när husse och matte är borta på dagarna. 
Det är mycket lajv och hantverk i deras liv. Nu i vinter har de nöjet att hantverksmässigt åtgärda en större vattenskada i källaren. 

Tuva-familjen i Solna 
har blivit närmast träningsfanatiker, de springer och klättrar. Tjejerna hänger på klättrande och friluftsliv. De går i första klass och gillar skolan. 

Tuva börjar bli varm i kläderna efter 1,5 år på Rehab station i Solna där hon jobbar som fifiotejafeft (=fysioterapeut). Leo är personlig assistent till samma brukare sedan länge. 


Solnatjejerna Signe och Hedda 7 år på morgonen den 13 december.

Årligt Öviksbesök
Nu kan jag verkligen säga att det årliga höstbesöket till Siv (x-et Jannes lillasyster) och Anders i Övik blivit en tradition. 








Vi gör alltid en svamptur, i år fanns det just ingen svamp alls. Utom detta praktexemplar som Siv hittade.


God jul & gott nytt år på er alla!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

2023 Bentes årskrönika

Berättelsen om en berättelse del 9. Det är mycket nu.

Reservdelsmänniska 1