Återfunnen lust

Idag har jag äntligen tagit upp den tråd som jag var så engagerad i för ett tag sedan, projektet Kvinnorörelsens fotfolk runt millennieskiftet. Mesta delen av hösten har gått och jag har burit på en dov frustration över mitt icke-skrivande.

 Förra helgen träffade jag min stöttegrupp och hörde mig själv berätta om min höst.

Redan i augusti, efter 8 års uppehåll, fick jag en urinvägsinfektion som gjorde ont både i kropp och själ. Jag har sedan dess gått på en rad antibiotikakurer eftersom infektionerna återkommit kort efter att kuren avslutats.

Svedan, smärtan, trängningarna, det eviga kissandet gav näring till grubblor om hur det stod till, egentligen, med min blåsa. Orostankarna malde. - Vad säger att jag skulle slippa recidiv (återfall) från en aggressiv cancer? - Varför skulle just jag slippa undan? 

Motvilligt gjorde jag mig beredd på att starta om igen från ruta 1, som för övrigt inträffade för nästan exakt 10 år sedan, med operationer och behandlingar och trassel i minst 2 år. Bet ihop. Avstod från min kära vattengympa för att undvika infektioner och packade ryggsäcken med extra många bindor och ombyteskläder. Med vemod tänkte jag att jag nog inte orkar slutföra mina skrivprojekt under pågående behandlingar. Och hur det går vet ju ingen. Kanske måste blåsan tas bort, trots allt. Eller kanske klarar jag mig inte den här gången. I så fall kan jag glädjas åt att ha fått 10 värdefulla år till låns. Trots dessa dystra tankar gick vardagen ändå sin gilla gång. Men jag märkte att jag hade koncentrationssvårigheter.

Som tur var kom en rutinkallelse till årlig cystoskopi (titt i blåsan) i slutet av september. Undersökningen lugnade ner mig och satte punkt för grubblorna, för det såg bra ut men innebar ännu en ny urinvägsinfektion som jag väl fick som gåva av själva underökningen. Nu äter jag en 8 veckors antibiotikakur och skall äta ännu längre ifall infektioner återkommer.

I samma veva äntrade jag en intensiv jobbperiod, främst som tentamensvakt. Almanackan var knökfull både vardag och helg. Då hände något i mitt andra jobb som gjorde att jag kom att jobba ännu mer, ibland både dag och natt. Jag gick omkring i tillvaron som en uppskruvad mekanisk docka. Den perioden avslutades för en vecka sedan. Långsamt återhämtar jag mig.
Det har legat en våt matta av frustration över min tillvaro. Den har handlat om bristen på skrivande. Jag har faktiskt tänkt rejält självkritiska tankar: - Snacka går ju, men hur är det med verkstan? -Jag är bra på att påbörja projekt, men hur är det med att genomföra dem? - Hur kommer det sig att jag åtar mig så mycket jobb när jag faktiskt vill skriva? - En uppblåst svammelbubbla, tom om man sticker hål på den, är vad jag är.

 Allt det här berättade jag om för min stöttegrupp. Berättade också mer konkret om min gedigna hög av olika skrivprojekt och i vilka stadier de befinner sig.

Jag hörde ju min egen berättelse, och fick också återkoppling på att det minsann inte är konstigt om jag saknat ro att skriva. Å så fick jag frågan: När lugnet nu lagt sig, vad vill du börja med i ditt skrivande? Jag svarade efter en stunds funderande att det nog är projektet Kvinnorörelsens fotfolk vid millennieskiftet. Jag har en tydlig och konkret tråd att dra i, nämligen att fullfölja artikeln om Irene Jansson som drev ett riksomfattande kvinno-innovations-projekt.

Det skiftade mitt fokus. Jag märkte det inte då, men något hände dagarna efter. Istället för att vara missnöjd med vad jag inte gjort, började jag känna lust till och fokusera på vad jag vill göra och vad jag ska börja med.

Nu har jag med förnyad energi slutfört en del åtaganden som legat i vägen, tex få iväg massutskick om våra böcker och göra underlag till bygglovshandling åt bostadsrättsföreningen.

Parallellt med allt detta har jag börjat läsa om hur man ger ut e-böcker. Fick tips via FaceBook i någon av de skrivargrupper jag är med i. Tina Back har nyligen kommit ut med en bok, Skapa en ebok med Jutoh: från manus till uppladdad ebok, som jag köpt och börjat läsa lite förstrött.

Det slog mig att jag har en lösning på, om inte ett problem, så i alla fall en möjlig väg framåt. Det är klart att jag gör artiklarna som e-artiklar. Det blir busenkelt att sammanställa dem till en e-bok. Så får det bli. Därför har jag rekvirerat en serie ISBN-nummer från Kungliga Biblioteket. 

Lust och energi har hittat hem. Nu är det kul igen att skiva.