Jag och mitt komplicerade förhållande till historia
Sommaren glider fram i snigelfart om jag tittar framåt och i racerfart om jag tittar bakåt. Efter midsommar har jag jobbat mycket och före midsommar gjorde jag det med, med undantag för några dagar då jag campade och firade midsommar hängandes i träd.
Å så har jag med stigande fascination läst Karin Bojs' bok Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Nu har jag gett mig i kast med Karin Bojs' bok Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Böckerna handlar om hur människan utvecklats och rört sig till och i Europa och Sverige.
Det lämnar mig med en undran över hur det kommer sig att detta är så himla intressant när jag varit så ointresserad av den släktforskning som min mamma hängav sig åt. Enligt henne att jag var en ofullgången människa som inte var historieintresserad. Själv tyckte jag att livet framför mig var mer intressant än livet bakom mig.
Nu läser jag alltså dessa böcker och förundras. Både över DNA-tekniken som kan ge svar på hypoteser som hittills bara kunnat vara hypoteser och över mitt genuina historieintresse.
Jag försöker förstå varför viss typ av historia är intressant med annan inte är det. Har kommit fram till att mitt intresse nog handlar om de stora penseldragen och om rörelsen, utvecklingen, skeendena. Inte så mycket om hur möbler var utsnirklade, kläder krusidullade eller vem som var barn till vem och hur folk skrev suktande brev till varandra.
Å så har jag med stigande fascination läst Karin Bojs' bok Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Nu har jag gett mig i kast med Karin Bojs' bok Min europeiska familj de senaste 54000 åren. Böckerna handlar om hur människan utvecklats och rört sig till och i Europa och Sverige.
Det lämnar mig med en undran över hur det kommer sig att detta är så himla intressant när jag varit så ointresserad av den släktforskning som min mamma hängav sig åt. Enligt henne att jag var en ofullgången människa som inte var historieintresserad. Själv tyckte jag att livet framför mig var mer intressant än livet bakom mig.
Nu läser jag alltså dessa böcker och förundras. Både över DNA-tekniken som kan ge svar på hypoteser som hittills bara kunnat vara hypoteser och över mitt genuina historieintresse.
Jag försöker förstå varför viss typ av historia är intressant med annan inte är det. Har kommit fram till att mitt intresse nog handlar om de stora penseldragen och om rörelsen, utvecklingen, skeendena. Inte så mycket om hur möbler var utsnirklade, kläder krusidullade eller vem som var barn till vem och hur folk skrev suktande brev till varandra.
Jag kommer kanske på något mer att säga om saken, men just nu får jag inte till nåt mer.
Kommentarer
Skicka en kommentar